Kvällslek

Honey och Jonee rasar runt minuterna före läggdags. Mest skratt, men så snubblar Honey och slår sig lite. Hon gråter, och Jonee försöker trösta:
"Inte va' lessen, Honey!"
Honey protesterar:
"Man får vara ledsen när man slagit sig!"
Lite senare är Jonee hennes bebis. Rätt som det är brottas de.
"Titta mamma! Jag brottar ner min bebis!" förkunnar Honey stolt, liggandes på Jonees rygg.

De är väl för duktiga! :-)

Bambuätare

Mormor tittar på julkort tillsammans med Honey. Ett julkort är sålt till förmån för WWF. Mormor kommer inte på vad det svartvita djuret som WWF har som symbol heter, utan frågar Honey om hon vet vad det är för djur egentligen.
"Kung Fu Panda!" ropar Honey, lycklig över att kunna svaret.

Ha, där ser man att filmtittande ändå lär barnen ett och annat!

Julaftonskväll

Barnen kommer sent i säng på julaftonskvällen och blir vänligt tillsagda flera gånger att lugna ner sig och vara tysta. Till slut tröttnar Jonee på tjatet och ropar uppbragt:
"Får man inte ens prata när man ska sova!?"

Till slut sänker sig i alla fall friden över julnatten.

God Jul till alla bloggläsare där ute!

Vad är lamm-pa?

Vi provsmakar en ny korv inför julbordet. Den innehåller 164 gram kött per 100 gram färdig produkt, så det lovade ju gott. Chris tyckte om den, men inte jag.
"Den smakar som lammkorv eller nåt", säger jag till Chris.
"Det tycker jag också", säger Honey, som också fick smaka och tilägger:
"Är det lampa i den?"

Värdelösa mynt?

Vi läste en Kalle Anka-pocket som kvällssaga. Den handlade om Farbror Joakim som jagade en tioöring (som egentligen var ett flygande tefat).

När jag sa godnatt till Jonee hade han en enkrona i handen.
"Det är min tioöring", skojar jag med honom.
"Nää", säger Jonee.
"Det finns inte tioöringar längre, men det fanns när jag var liten", berättar jag.
"Fanns det när mormor var liten också?" undrar Jonee.
"Ja, då fanns det nog till och med ett- och tvåöringar", svarar jag.
"Och när gammelfarfar var liten, fanns det nollöringar då?"

Jo, de hade ju varit bra att ha, som grindslantar när servicen var dålig, till exempel!

Jullovsspel

Igår slog Jonee oss i kortspelet "plump" allihop. Detta trots att:
- Det bara var andra gången i sitt liv han spelade ett kortspel överhuvudtaget
- Att han upprepade gånger råkade visa sina kort för oss andra

Plump går ut på att man först räkna ut hur många stick man ska ta, och sedan tar precis så många. Då får man poäng, annars får man en plump. Borde en femåring klara ett sådant spel överhuvudtaget? Tja, han har väl talang. Eller nybörjartur!

Falsk marknadsföring

Honey stod och tryckte ett tag och kom sedan och sa:
"Jag har bajsat en snöboll."
Det lät ju bra, tyckte jag, men det var bara snack. Det var samma som vanligt...

Årets pepparkakshus

Nu är årets pepparkakshus färdigställda. Tillåt mig presentera:

Granna stugan, Grannstugan och Granstugan!

Bloggtorka

Det har varit dåligt med blogginlägg på sistone. Jag hade ju kunnat skylla på julstressen, fast jag har faktiskt ingen (och det beror inte på att jag är klar med allt, snarare på att jag fortfarande är i förnekelsefasen).

Nej, den verkliga orsaken är nog att Honey är på karantän hos mormor. Hon är förkyld och har haft ögoninflammation. Hon står ju faktiskt för de flesta blogginläggen. Men nu har hon lyckats smitta mormor med sin hosta, så vi ska hämta hem henne så hon blir frisk till jul (mormor alltså). Då skall det väl bli fart på bloggandet igen!

Allt fixar sig.

Till alla buggar (alltså; fel i mjukvaran (alltså; datorprogrammet)) som rättas bifogas en kommentar om vad som har gjorts för att rätta felet. Jag får ett mejl (alltså: elektroniskt brev) varje gång någon rättar en bugg.

En av utvecklarna hade bifogat följande kommentar (ungefär, jag har ju inte fotografiskt minne):
"The bug was caused by a bug fix. The fix has been fixed."

Jag kommentreade att jag tyckte det var en rolig kommentar, och utvecklaren svarade:
"Va? Är det någon som läser det där?"

Ingen måne

"Jag kan inte nå till taket" sa Honey idag. "För jag är ingen måne!"

Efter att ha skrivit detta i inlägget kommer jag inte på någon bra avslutning. Jag sitter lite för länge och funderar, för nu kommer Honey och säger:

"Men kan du blogga eller? Du skulle ju blogga!"

Antagligen vill hon spela dataspel när jag är klar. Bäst att jag slutar nu!
:-)

Hårdsmält middag

Honey kretsar runt mina ben medan jag försöker laga middag.
"Kan du bääära mej?" gnäller hon.
"Nej, tyvärr, jag lagar mat", svarar jag.
Efter några försök på samma tema byter hon taktik:
"Men, vi skulle ju läsa några böcker!"
Detta har jag inte lovat, såvitt jag minns. Fast jag kan ju minnas fel, så jag svarar:
"Jaha, men jag måste laga mat nu."
Honey ger sig inte beträffande böckerna, och till slut säger jag:
"Men vad ska vi äta till middag, då, om jag inte lagar mat?"
"Vi kunde äta några böcker" muttrar Honey trumpet.
Ja, varför inte, när ingen ändå tänker läsa dem!

Sååå mycket glögg drack vi inte...

Idag var vi på luciamys hos goda vänner. Glöggprovning, julmat och fika serverades och de tio barnen for runt i huset. Efter ett tag kom något av barnen på att de skulle göra "loppor", sådana där som man gör av vikt papper. Hursomhelst. Ett av de yngre barnen visste inte riktigt hur man gör en loppa, utan ber sin pappa:
"Pappa, kan du göra en loppa åt mej?"
Den ömme fadern, som antagligen inte heller vet hur man gör en loppa, svarar:
"Nej, jag kan inte göra någonting. Jag är helt handlingsförlamad."
Storebror replikerar:
"Är du full???"

Tack så mycket för en mysig och rolig kväll! :-)

Hårklipp a la lumpen

Bli inte förskräckta när ni ser Jonee nästa gång. Han har bara klippt sig. Lite. Eller, det är lite hår kvar, kan man säga.

Vilken penna!?

Hittar följande meddelande på en lapp i köket:
"anvend inte dena pena den är så här dålig"
Skriften var överraskande tydlig och klar med tanke på budskapet.
Lite senare hittar jag samma lapp, något redigerad:
"anvend dena pena"
Pennan såg jag dock inte röken av.

Enkel match

Jag och Jonee leker "tysta leken" och Honey vill vara med. Eller, rättare sagt, hon vill vinna. Problemet är att hon inte kan vara tyst alls. Så när hon sätter igång leken låter det så här:
"Tysta leken börjar nu - JAG VANN!!!"
Säger hon det, så!

M-A-M-M-A!

Jonee sitter och övar sig på att skriva.
"Hur stavar man till 'och'?" frågar han.
"O-c-h", bokstaverar jag.
"H?" frågar Honey.
"Ja, H som i Honey!" säger jag.
"Hur stavar man till 'mamma' då?" fortsätter Jonee. "Vänta lite förresten, det börjar på 'm'."
"Just det" bekräftar jag.
"...och sen?"
"A."
"...och sen?"
"M."
"M igen?"
"Ja."
"...och sen?"
"M..."
"M igen??"
"Ja."
"..och sen?"
"A."
"A igen???"
Sen var det klart. Tur att han inte ville skriva "mandelmassenasse" eller så.

Vem skojar, egentligen?

Honey går och skrotar för sig själv medan jag lagar mat. Plötsligt gör jag visst något fel, för hon säger strängt till mej:
"Nej, pappa!"
"Jag är väl inte din pappa" försöker jag komma undan. Det är ju dessutom sant.
Honey får en lurig glimt i ögonen och fortsätter stå på sig:
"Jo-o. Nu skojar du med mig, pappa!"
Jag är så trött att jag nästan går på det. Som tur är har jag bevismaterial - Chris kom hem tidigt idag, så jag kan lugnt konstatera att jag inte är galen än, utan att det är bara Honey som provar sitt sinne för humor. Vilket är ganska gott!

Taekwondogradering

Måste bara rapportera att alla i familjen klarade Taekwondograderingen med glans (dvs jag, Lynn och min svägerska). Vi är nu stolta ägare av vita bälten (så fort vi har fått våra dräkter) och är dessutom officiella utövare av Taekwondo (så fort vi har fått våra Teakwondo-pass).

Jag får dessutom lov att vira en bit gul eltejp på kanten av mitt vita bälte, för jag gjorde en så kallad dubbelgradering. En av mammorna till barnen i klubben har sagt att eltejp är praktiskt - man slipper sy och det håller i tvätten. Vi får väl se!

Fet och lycklig

Jonee går runt utan kläder på morgonen.
"Se, så mager Jonee är!" säger jag, för tjock är han då inte.
"Ät lite nötter", föreslår Chris som vet om att Jonee har ett stort intresse av nötter; i synnerhet av att knäcka dylika.
"Det har jag redan gjort", säger Jonee belåtet, för han har knäckt och ätit upp de fem valnötter han fick med sig hem från glöggmyset hos min kompis K dagen före.
"Det är bra, det blir man fet av" säger jag.
"Och lycklig!" tillägger Honey.
Själv föredrar jag chokladmetoden...

Verkligen ingen anka!

Vi tar en promenad på förmiddagen. När vi går över ån ser vi ett par änder som simmar i vattnet. Honey pekar:
"Den har grönt på huvudet."
"Ja, killarna har gröna huvuden och tjejerna är svarta och bruna sådär", förklarar jag.
"Jag är tjej, men jag är inte svart" säger Honey.
"Nej, men så är du ingen anka heller", skrattar jag.
"Jag har inte grönt på huvudet heller" avslutar hon andkonversationen.

Generös brorsa

Vi sitter och äter pasta och lax till lunch. Jonee tar en bit lax till, men råkar tappa biten på golvet.
"Ojdå", säger Jonee och hoppar ner för att fiska upp laxbiten igen. Väl uppe frågar han:
"Honey, vill du ha?"
"Nej!" svarar Honey.
Lynn tittar skeptiskt på Jonee:
"Du försökte ge Honey den smutsiga, va?"

Ett annat slut

Honey övar lite på julsångerna och sjunger "Tjockebagarn" (En sockerbagare här bor i staden). När hon sjungit klart säger hon: "Jag kan en annan pepparkaka!" och så sjunger hon igen, men ändrar slutet till "...och är du snäller så kan du få, men är du arg så får du stanna kvar!"

Fräscht eller äckligt?

Jag går och byter om för att träna och Honey följer förstås med uppför trappan. För att fräscha upp mig efter mina snabbt islängda flingor med fil lånar jag lite av Chris' munskölj. Honey tittar på med avsmak: "Vad GÖR du? Det där ser ÄCKLIGT ut!"
Tja, man får vara glad att hon inte vill smaka i alla fall!

Tur i oturen

Vi glömde ställa ut soptunnan på gatan för sophämtningen i fredags morse. Det är inte första gången det har hänt, men det var länge sedan. Tunnan var fylld till tre fjärdedelar ungefär. Två veckor till nästa hämtning. Jag började genast med sopbesparningsplaner: Visst är det dags för Honey att sluta med blöjor? Och nu kan man sortera mjukplast för återvinning också - dags att ta tag i! Om man dessutom äter på McDonalds eller liknande slipper man ju matrester...

På fredag eftermiddag står grannarnas tunnor fortfarande kvar på gatan. Konstigt. Vår brukar vara den sista kvar när jag kommer hem från jobbet. Jaha, alla är kanske bortresta. Typiskt att man skall bli påmind igen om man har glömt soporna!

På lördag morgon står grannarnas tunnor fortfarande kvar. Och på en är locket inte riktigt stängt. En rosa plastpåse med sopor sticker upp i glipan mellan locket och tunnan. Det kan bara betyda en sak; sopbilen kom aldrig i fredags! Mycket riktigt är alla tunnor fortfarande fulla. Vi springer och hämtar vår tunna och ställer bredvid de andra.

Och idag - heureka! - är vår tunna tömd! Och sist kvar på gatan när jag kommer hem från jobbet, precis som den brukar. Man får ta vara på de små glädjeämnena. Speciellt efter att ha stått i kö till simskolan i 45 minuter på lunchen. Utan att komma fram.

Rostad spårvagn

Jag sitter och äter rostat bröd till frukost. Honey tittar på mej och säger:
"Det låter som en spårvagn när du knaprar!"
Hon låter som en äkta Götborgare. Fast hon har då inte sätt många spårvagnar i sitt liv, eftersom vi bor i en kringkommun.

Ingen anledning att må illa!

Mormor kommer och passar barnen idag för vi ska titta på bil. Honey tror att vi ska åka till mormor och frågar:
"Kan vi ta med några blöjor?"
"Nej, mormor kommer hit", säger jag. "Vi ska inte åka."
Jonee förklarar glatt för Honey, med bebisröst:
"Hörde du Honey, vi behöve' inte bli åksjuka denna gången, mojmoj kommer hit!"

Julpynt

Vi julpyntade huset igår, på Lynns initiavtiv. Adventsstjärnor och ljusstakar och ljusslingor åkte upp i kök och vardagsrum. Menorken och tiden räckte inte till till övervåningen, så idag när vi kom hem frågade Jonee:
"När ska vi julpynta i våra rum?"
"Hm, jag vet inte" svarade jag lite undvikande.
"Åh, jag kommer ihåg hur det såg ut förra året..." säger Jonee längtansfullt.
"Jaha, hur var det då?" undrar jag, som inte kommer ihåg så mycket.
"Tja... Det var väl lite stökigt så där..."
Ja, men då är vi ju redan klara!

Positiv saknad

Jag har varit ute på ett ärende i några timmar, kommer hem, lyfter upp Honey och kramar henne och säger att jag har saknat henne. Hon svarar:
"JAAAA! DU HAR SAKNAT MEJ!!!"

Det verkar vara näst intill en personlig seger för henne. Ska nog säga att jag saknar henne lite oftare! :-)

Kal-sång

Honey ligger och sjunger på golvet i badrummet:
"...om du vill, så får du inte... ...å jag vill köpa nya kalsonger..."

Ska hon äntligen sluta med blöjor, tro?

Gratis bönor åt alla!

Jag försöker återinföra lite GI-tänk i mathållningen, så idag öppnade jag en burk Kidneybönor. Jag frågade om Honey ville smaka och till min förvåning skrek hon "JAAA! Det är min favorit!".
Så jag hällde upp lite bönor på hennes tallrik och hon förtydligar "Det är gratis!".
Jo, för henne är det ju faktiskt det, och ganska billigt för den som betalar också. Och hon åt dessutom upp nästan alla bönor!

Konst-åkning

TV-programmen "Idol" och "Stjärnor på is" använder samma låtar i stor utsträckning. Är det för att slippa betala dubbelt till STIM, måntro? Ikväll åkte stjärnorna till "Michelangelo".
Lynn gick och småsjöng på den efter programmet medan vi gjorde oss iordning för sängen, men bytte ut låtens huvudperson mot en mer nutida profet:
"Nikelodeon, åh-hå-å-å, men så svara då..."

Får nog ta med ungarna till ett konstmuseum snart, så att de får njuta av lite finkultur också! Fast vi var ju förstås på vernissage hos farfar ikväll, det får allt räknas. Oj, nu måste jag gå upp och krama gonatt!

Utökad målgrupp

Vi kollar som vanligt på Idol på fredagskvällen. Lynn kommenterar Anders och Laila i juryn:
"De har samma efternamn."
"Ja", säger jag, "de har varit gifta."
"Men nu är de inte ihop längre!" konstaterar Lynn.
"Nej. Hur visste du det?" frågar jag, för det lät så tvärsäkert.
"Det har jag läst i Amelia."
Aha. Kanske dags att de börjar göra reklam för leksaker i Amelia - deras målgrupps ålder verkar ha utökats på sistone.

Datormuta

Det finns ju vissa fördelar att Honey är så såld på datorspel också. Idag ville hon till exempel inte äta upp sin kvällsmat, utan ville spela datorspel istället. Jag sa att hon kunde få låna datorn en stund om hon åt upp sin smörgås. Motvilligt sa hon då:
"OKEJ DÅ!"
Tio minuter senare var smörgåsen uppäten, och så fort jag är klar med det här inlägget, blir det "Super Cow"! Häpp!

Väderdans

Miss Li's "Ba ba ba" har gått varm på iPoden idag. Honey och Lynn bytte om till klänningar och dansade runt i vardagsrummet.
"Jag dansar som en regnbåge!" säger Honey och snurrar.
"Jag dansar som ett paraply!" kontrar Lynn och virvlar runt så att kjolen står ut.
Deras regndans funkade ganska bra i alla fall - det snöade senare på kvällen.

Gråt inte över spilld mjölk

Det blir svårare och svårare att blogga, för så fort Honey får syn på datorn så vill hon spela datorspel. Det rimmar illa med de fem lättlästa broschyrer som Jonee fick hem från dagis idag.
Det är kommunens hälsoprojekt för barn och unga som har givit ut dem. Det var olika teman: En om att begränsa TV och datortiden, en om att det var nyttigt med frukt och grönsaker, en om att dricka vatten istället för saft och så vidare. Trevliga saker, vi fick ganska bra poäng på allt utom det där med TV och dator, då. Tur att jag hann läsa alla innan Jonee spillde ut sin mjölk över alltihop, så att vi fick slänga hela högen! :-)

Ny smak på Ramlösan?

Jonee kommer in i badrummet just som jag hade hängt upp ett par dukar på tork som just har blivit blekta i klorin.
"Det luktar havsvatten!" säger han.
"Nja, det luktar nog simhallsvatten snarare", tycker jag.
"Vad är det som luktar senapsvatten?" undrar Lynn som släntrar in två sekunder senare.
Hon har nog fått lite vatten i öronen igen av senaste förkylningen! :-)

Problemlösning

Det är lördag. och tjejerna är fortfarande lite hostiga och förkylda. Jonee, som inte varit sjuk är lite rastlös inne.
"Jonee, ska vi gå ut och spela lite fotboll!" frågar jag.
"Na-ej, jag håller på med datorn", svarar Jonee lite motvilligt.
"JAG vill följa med!" ropar Honey. Såklart.
"Nja, du är ju lite förkyld och det är ganska kallt och blåsigt ute", försöker jag.
"Vi kan ta med lite papper, då!" säger Honey glatt.
Att snyta näsan med, förstås. Hon är så praktisk ibland, Honey!

Lånad replik

Efter mycket övertalning går Honey med på att borsta tänderna även idag. När jag håller på att borsta suckar hon:
"När ska det här ta slut?"
Det är en replik stulen från en bok som Honey gillar, men mycket bra använd tycker jag!

Fel feber

Honey är fortfarande sjuk. Jag känner henne på pannan på morgonen när hon vaknar.
"Honey, du känns varm", säger jag. "Undrar om du har feber?"
"Nej!" svarar Honey omedelbart. "Jag har sovit, då blir jag varm. Låt mej svalna lite!"
När vi går ner för trappan förtydligar hon:
"Annars blir det fel feber om du tar febern nu. Jag måste svalna lite först."
Så det fick hon. Fast hon hade i alla fall feber när vi kollade lite senare.

"Just nu" eller "nu för tiden"?

Jag kommer att tänka på min möhippa för snart tio år sedan när jag står och steker pannkakor till kvällsmat (de som var med vet varför :-). Jag berättar lite för barnen om detta medan vi äter. Vi pratar om vilka som var med, och jag kommer att tänka på H, en kompis från högstadiet som var med. Det var flera år sedan jag hade kontakt med henne överhuvudtaget.

"Jag undrar vad hon gör nu", säger jag, lite så där högt för mig själv.
"Jag tror att hon stickar", säger Jonee.

Ha, tala om att vara närvarande i nuet. Jag borde ringa henne genast för att se om han verkligen har siarförmågor. ;-)

Ingen snäll doktor

Per Gessle har gått varm i vår musikanläggning i dag. Det sätter sina spår. På kvällen får Honey tag i ett leksaks-stetoskop i plast. Detta slår hon rytmiskt mot mina ben samtidigt som hon sjunger:
"Här kommer alla känslorna på en och samma gång..."
Mest onda känslor faktiskt. Plast kan vara riktigt hårt.

På hal is

Lynn och Jonee har just sett "Isprinsessorna" på Lilla sportspegeln och blir genast inspirerade till egna egna stordåd. Med hala sockor på fötterna snurrar de runt på vardagsrumsgolvet i olika piruetter. Lynn försöker sig på att göra "köttbullen", en klassisk isformation för nybörjare.

"Äsch, det går inte", konstaterar hon efter några försök. "Jag gör 'pannkakan' istället" fortsätter hon och glider en bit och slänger sig sedan platt på golvet. En inte lika känd isformation, men nog ganska vanligt förekommande (fast inte frivilligt)!

Söndagsgodis

Vi var och åt middag hos barnens farmor och farfar. Efter maten tittade barnen på film, och efter en stund hittade Jonee en skål med hårda halstabletter på ett skåp bredvid TV'n. Han rusade då ivrigt ut till farmor i matsalen och frågade:
"Får man ta av godiset i skålen?"
Farmor svarade att det godiset inte var så gott, men trollade raskt fram en annan skål med smågodis från köket. Sekunden efter kommer Jonee rusande genom huset med skålen i högsta hugg, ropandes:
"Här kommer godisservitrisen!!!"
Fast när det godiset var slut åt han upp halstabletterna i alla fall...

Allt som står på kylen är sant!

Barnen har dragit fram bokstavsmagneter som har legat undangömda sedan flytten (på det nya kylskåpet skulle vi nämligen inte ha samma röra av magneter och hundratals kom-i-håg-lappar som på det förra - ha, vad man bedrar sig själv ibland).

Idag skrev Lynn följande mening med magneterna:
"NU ÄR DET SOMMAR IGEN" (det finns bara stora bokstäver).

Jag ser det som en anledning att provsmaka Martinin som Chris hade med sig från Canada när han kom hem idag - det är verkligen en perfekt sommardrink!

Lek och gråt

Jag kom på en ny rolig lek idag. Så här leker man:
Man säger: "Jag är en hackspett, och du är ett träd!"
Sen hackar hackspetten på trädet lite grann. Jättekul, tills jag fick vara ett träd och Lynn, Jonee och Honey var hackspettar. Samtidigt. Hur kan man komma på en sån dum lek egentligen?

Leken slutade, inte helt oväntat, med att Honey fick en smäll av någon i den allmänna hackspettröran och började gråta.
"Oj, nu får vi sluta, nu fick hon ont på riktigt" säger jag.
"Nej, jag fick inte ont på riktigt", säger Honey och avbryter gråtandet.
"Jag fick bara ont så här!" fortsätter hon och demonstrerar slagstyrkan mot min arm. Nej, det gjorde ju mycket riktigt inte alls ont!

Senare på kvällen blir hon ledsen på riktigt i alla fall, när jag tycker att det är dags att sova.
"Jag vill inte gå och lägga mig! Jag vill spela dataspel!", tjuter hon upprepade gånger.
Puh, och hon är ändå bara två och ett halvt! Hur ska det bli om tio år?

Mycket att göra

När jag hämtar Jonee på dagis, så säger han att det inte är teckningsdag idag, men att han i morgon ska ta hem 16 teckningar.
"Oj, är det sant?" frågar jag.
"Ja, jag skojar inte!" utbrister Jonee. "Jag har haft fullt upp!"

Sen berättar han att han faktiskt bara har gjort en teckning idag, fast nio igår. Och att han har två och en halv teckning kvar till 16 teckningar som han måste fixa imorgon!

Ska bli spännande att se alla verken imorgon!

Vaknat på fel sida

Honey var lite svårväckt i morse. Hon låg och sov så gott, rosenkindad och varm. Jag kröp ner bredvid henne för att gosa lite.
"Du e så söt", gullar jag med henne.
"Nä, det e jag inte" svarar Honey sömnigt.
"Jo, det är du! Och nu är det dags att vakna!" säger jag med ett leende.
"Gå din väg", säger Honey och vänder sig demonstrativt åt andra hållet.
Hur kan man vara så söt och så otrevlig på samma gång? :-)

Tävling och vinster

Vi var och tittade på klubbtävlingen i Taekwon-do ikväll. Det var fika (som vi åt upp), lotter (som Honey undrade om hon fick äta upp) och såklart matcher i långa rader att titta på.

Tävlingsledaren förklarade att sparringsmatcherna (där man slåss mot varandra) skulle vara i 2x45 minuter, och alla föräldrar hann förskäckt undra hur alla ungarna skulle hinna i säng innan gryningen, innan han ändrade tiden till 2x45 sekunder istället.

Allt tog ändå ganska lång tid, men till slut var det dags för kvällens höjdpunkt (enligt ungarna:): Lottdragning. Till allas glädje vann vi både en vattenflaska och ett tandskydd i juniorstorlek.

Jag frågade Lynn innan hon gick och la sig om hon hade tyckt att det varit kul.
"Tja, alla de där sparringsmatcherna var ganska tråkiga", sa hon.
"Jaha, tyckte du att tul-matcherna var roligare?" undrade jag (tul är när man visar upp olika mönster av slag och sparkar).
"Nä-e", sa Lynn.

Jag har således inte stort hopp om att tandskyddet kommer att användas av någon i brådrasket. Men Jonee sa glatt på vägen hem att han kommer att behöva det när han blir elva, för då ska han börja spela hockey.

Den dagen, den sorgen!

En lång bok

Honey har fattat vitsen med godnattsagor - de är vägen till att lura till sig extra vakentid! Igår kom hon bärandes på en bok efter tandborstningen:
"Jag har valt saga! Det är en lång bok. Det tar en lååång tid att läsa den!" konstaterade hon nöjt.

Nå, allt är relativt. Boken var i och för sej stor, men hade faktiskt bara åtta sidor. Jag läste den i alla fall så långsamt jag kunde för henne, och sen somnade hon ganska nöjd i alla fall.

Muffins på gränsen

Vi kommer hem efter att ha hämtat barnen hos mormor. Lynn får genast syn på en påse muffins i köket.
"Mmm, muffins", säger Lynn. "Vad är det för sort?"
"Äpplemuffins", svarar jag.
"Hur mycket äpple är det i?" undrar Jonee lite bekymrat.
"Fyra bitar i varje" säger jag.
Jonee suckar, och säger med sorgen stämma:
"Det kanske jag kan klara..."

Åt var och en vad den vill ha

Hos mormor & morfar pratar vi om saker vi aldrig fick när vi var små. Mormor fick aldrig en porslinsdocka som hon önskade sig, och jag fick aldrig en hund. För att inte upprepa samma misstag igen frågar jag Lynn:
"Lynn, vill du ha en hund?"
"Nä-e" säger Lynn. "Fast jag skulle vilja titta på TV."
"Jag vill ha en hund", inflikar Honey.
"Det tror jag säkert", säger jag.
"...och mormor vill ha en häst", fortsätter Honey.
"Jaså?" säger jag.
"...och morfar vill ha en nyckelpiga!" avslutar hon glatt.

Plats för dammråttor

Jag och Honey var och shoppade i dag. Jag behövde ett par nya handskar så vi gick in i väsk- och handskaffären.

Honey fick syn på en snygg väska, pekade på den och frågade:

"Ska vi köpa den?"

"Nä-e", sa jag.

"Varför då?" frågade Honey.

"Tja, vi behöver inte några nya väskor idag" förklarade jag.

"Nej, det är ingen väska! Det är en dammsugare!" protesterade Honey.

Tja, den hade platsat fint i städskrubben!

Nya namn!

Det är många (läs: 2) som har klagat på att det är svårt att hålla reda på vem som är vem av H, J, L och C. För att visa att jag bryr mej om mina läsare kommer jag göra ett försök med andra (lätt amerkaniserade) namn. Tillåt mig presentera:

- Honey, min yngsta dotter, två och ett halvt år.
- Jonee, min son, fem och ett halvt år.
- Lynn, min äldsta dotter, sju år.
- Chris, min man.

Språkförbistringar

På Taekwon-Do-träningen idag gick vår tränare igenom lite nya grundtekniker.

"Ni har ju lärt er 'walking stance', men har någon visat er 'eld's dance'?" undrar han.

Wow, eldsdans, det låter coolt, tänker jag, innan han förklarar:

"Den heter 'eld's dance' för att fötterna bildar ett L".

Jaha, "L stance" menar han förstås. Mycket senare kommer jag dessutom på att eld inte heter "eld" på engelska, utan "fire"...

Tur att igen kan läsa ens tankar i alla fall! (Tills man skriver ner dem på sin blogg...)

Vem är på besök?

Min kompis K var på och hälsade på mej och H idag efter vi kom hem från dagis. Vi fikade och lite senare kom C hem. Han hejade på H och frågade henne, lite pedagogiskt sådär:
"Vem är det som är på besök?"
H svarade, snabbt och självklart:
"Pappa!"

Kanske dags att jobba lite mindre och vara hemma lite mer? ;-)

Vad säger krokodilen?

H och jag läser en bok med teckningar på olika djur. Jag frågar vad de olika djuren säger och H svarar.
"Vad säger katten?" frågar jag.
"Miiiiaaaooo!" jamar H.
"Och vad säger hunden?"
"Foff, foff!" skäller H.
"Vad säger tuppen, då?" undrar jag.
"Kuckel-e-kul!" gal H.
"Men vad säger krokodilen, då?"
"Den säger 'jag kommer och äter upp dej!'"

Precis vad jag länge misstänkt!

Baka, baka liten stövel

H och jag tittar på stövlar i senaste numret av Amelia (som jag i ett svagt ögonblick har prenumererat på för att få en lila mysdress på köpet).

Det finns stövlar i alla möjliga färger och priser (vem betalar 5000:- för ett par stövlar?). Vi pekar på stövlarna och säger vilken färg de har:
"Grön, blå, svart, brun...."

En stövel har färgen "karamellbrun" enligt bildtexten, vilket jag säger till H.

"Kan vi baka en sån?" undrar H längtansfullt.

Ja, det skulle ju onekligen bli billigare, om man nu bara hade receptet!

Back to square one

H leker att min hand är en liten musbebis.
*)
"E du lessen?", frågar H musbebisen.
"Mmm, uäh, uäh!" gråter bebisen ynkligt.
"Vaffö då?" undrar H bekymrat.
"Nån slog mej", förklarar bebisen.
"Var det jag?" undrar H, nu med en lurig glimt i ögat.
"Ja, uäh, uäh!" svarar bebisen helt sanningsenligt.
"Så här?" undrar H och bonkar till bebisen så hårt hon kan.
"Ja-a, uäääh, uäääh!" gråter bebisen, nu ännu värre.

Denna lek kan upprepas önskat antal gånger från *).

För mycket av det goda

Hela familjen ska ut och shoppa och alla står i hallen och klär på sig. H har rosa byxor och rosa strumpor. Jag viftar med hennes rosa fleecetröja och säger:
"Kom, så tar vi på tröjan!"
Tröjan åker på.
"Se, nu blir du helt rosa-posa!" gullar jag med H, som förskräckt piper till svar:
"Hjääälp! Jag har blivit rosa-posa!"

Felhörning

Vid fredagmyset idag uppstod en lätt rörig sitaution när ostbågarna skulle packas upp och dricka skulle serveras till tre barn samtidigt. Jag langade därför över drickaflaskan till J och bad honom hålla den medan jag hällde upp ostbågar.
C uppmanade J att stå still medan han håller flaskan.
"Va?" säger J förvånat.
"Stå still!" upprepar C.
"Jag tyckte du sa spill!" sa J.

Tja, detta är ju inte så roligt om man inte vet att C har en irrationell rädsla för allt slags spill och söl. Kommer sig av en traumatisk upplevelse i tidiga år, men det är en annan historia!

Falsklarm

När man har tre ganska små barn gäller det att optimera sömnbehovet för att få så mycket så kallad "egentid" som möjligt. Så, i går kväll, när H hade somnat ovanligt tidigt (före nio, innan Grace Anatomy började, tjohoo) kalkylerade jag enligt följande:
"I natt sov jag ju hyfsat mycket, så jag kan kosta på mig att vara uppe en stund extra ikväll - sex och en halv timmes sömn får räcka" - och vad händer?

Jo: Kvart över fem på morgonen börjar en av våra brandvarnare tjuta. Jag och C tumlar upp som yra höns och försöker lokalisera den eventuella brandhärden. Efter fem minuter avfärdar vi det hela som ett falsklarm. Jag somnar till slut om, bara för att väckas av väckarklockan fem minuter senare.

Så, idag är jag trööööööött! :-) Som tur var vaknade inte barnen. Fast, det är ju lite oroväckande också - man ska ju vakna av brandvarnare...

Äggstra gulor

Idag blev det omelett till middag. Vi hade nämligen sju ägg som behövde ätas upp (sånt där bäst-före-datum nu igen). Det var ett ägg kvar i den ena kartongen - det var helt normalt. Sen började jag knäcka äggen i den andra kartongen, och - håll i er nu! ALLA äggen i den kartongen hade dubbla äggulor. Så av sju ägg fick vi 13 äggulor - otur i turen eller tur i oturen? Tur i alla fall att man inte är vidskeplig. Jag bifogar naturligtvis bildbevis (den nedersta bilden är lätt redigerad)!

Listen carefully, because I will say this only once...

H var törstig när hon låg med huvudet i mitt knä ikväll.
"Jag är törstig. Kan jag få vatten? Kan jag få vatten? Kan jag få vatten? Kan jag få vatten..." frågade hon.

Eftersom jag hade H i knät, frågade jag i min tur C:
"Kan H få vatten? Kan H få vatten? Kan H få vatten? Kan H få vatten? Kan H få vatten?.."

Efter en stund kom C med vatten, och skojade vidare:
"Här får du vatten! Här får du vatten! Här får du vatten! Här får du vatten!.."

Varpå H kommenterar:
"Jag säger det bara en gång. Jag säger det bara en gång. Jag säger det bara en gång..."

En något tjatig kväll...

Först kommer mormor...

Jag sitter och gosar med H efter träningen. Jag frågar om hon vet vem jag tycker om. Det vet hon och pekar belåtet på sig själv. Sen pratar vi om vem jag mer tycker om; C, L och J, och min mamma och så vidare. Sen frågar jag vem H tycker om.

"Mormor" svarar hon.
"Javisst, det är klart!" säger jag, "Vem mer då?"
"Dom som är på TV'n" säger H och pekar på Simon & Tomas i designprogrammet på TV3.

Inte visste jag att hon var så tokig i inredningsprogram

Matlek

Vi försöker lära barnen att inte att leka med maten. Eller, i alla fall inte förrän i slutet av måltiden. Och inte för mycket.

H tog detta ett steg längre igår vid maten, som bestod av korv och potatis.

"Potatisen kan leka med korven i magen!" säger hon glatt och mumsar på.

Tja, det följer väl reglerna? Va?

Lappa eller shoppa

Barnen har varit hos mormor i helgen. Jag ringde igår för att kolla läget. Min mamma berättade att hon höll på att sy fast en applikation på L's tröja som hade lossnat. Tydligen hade jag gjort ett försökt tidigare och då lyckats sy ihop tröjan så att den inte gick att ta på sig. Tur att det finns kompetent sömnadshjälp att få inom familjen. J hade kommenterat att farmor däremot nog hellre hade shoppat än att lappa kläder. :-)

Fräsch show med Glans

Jag och C var på en föreställning av stand-up-komikern Johan Glans på fredagen. Han var verkligen rolig! Svårt att beskriva vad som var roligt dock, mycket var minspel och diverse konstiga läten. Men jag försöker mig på att återge en sak i alla fall:

Herr Glans är bosatt i Stockholm men är ju från Skåne (han uppträdde förresten i Skånsk folkdräkt så att publiken skulle få lite mer valuta för pengarna - det är ju ingen scendekor att tala om i stand-up komedy, som han påpekade). Han hade därför funderat över hur olika ord fungerar i olika dialekter - till exempel ordet "fräsch". Detta ord fungerar mycket bra på stockholmska; "freesch" - det låter liksom fräscht! Däremot på skånska; "frrrääesch" - det låter som man håller på att harkla upp slem ur halsen - citat: "Paradoxalt nog låter ordet fräsch ofräscht på skånska!"

Stort tack till hela föräldrargänget för biljetterna!

Tjejträff

Var på tjejträff med ett gäng från mitt gamla jobb. Mycket trevligt sällskap, god mat, en mysig liten ettåring som var på strålande humör och ett fantastiskt vackert nybyggt kök som vi satt och åt i. Stora, vita spröjsade fönster med rosa pelargonier, vitsåpat furugolv och en vacker blå köksmöbel i allmogestil (?). Jag funderar på att hyra en grävskopa, köra dit en mörk natt och ta med det hem! ;-)

Hoppas att vi träffas snart igen!

Snart är det jul igen

J tittar på gamla teckningar som han har färglagt på dagis och tagit med hem.
"Titta, jultomten blir jagad av en höstack!" säger han förtjust om en bild.
"Va?" undrar jag och försöker föreställa mig scenen utan att lyckas.
"Ja, det är en get som är gjord av hö som jagar honom" förklarar J och visar mej bilden.
Jaha, en halmbock. Får nog gå igenom de svenska jultraditionerna lite mer noggrant med barnen i år! :-)

Ketchup och senap

L tittar på gamla Magic-kort som C hade i sin ungdom. En del av bilderna på korten är ganska ruskiga.

"Va' äckligt", säger L om ett kort, "det är en död människa med blod på."
"Nehej, det är inte blod" säger H genast, som inte ser kortet, men som vanligt vet bäst ändå.
"Det kanske bara är ketchup?" föreslår jag.
"Nej, det är inte ketchup, det är senap" konstaterar H bestämt.

Det är en talang, att kunna uttala sig tvärsäkert om saker man inte vet någonting om. Undrar vad hon ska bli när hon blir stor? Ah, så dum jag är - jag får naturligtvis fråga henne! Jag återkommer.

Ont, det gör ont...

H leker med sina gosedjur - hon är mamman och djuren är bebisar. Leken går ut på att mamman går till jobbet och går och tränar, och bebisarna får stanna hemma (undrar var hon fick den idén ifrån?)
H's farbror S som är på besök blir indragen i leken, och hon förklarar termerna för honom:
"Jobbet är här, och träningsvärken är där borta..."
Antingen klagar jag för mycket eller också är träningen för hård! :-)

Om att skärpa sig

H gillar att spela ett datorspel som heter "Peggles". Det gäller studsa en kula på andra kulor och på så sätt få dem att försvinna. Med lite hjälp att sikta klarar H detta riktigt bra.

Nu är det ju inte bara H som gillar Peggles, utan även resten av familjen, inklusive mej själv. Och jag vill gärna hjälpa till att sikta så att lilla H ska klara banorna. Men H har ögon som en hök - så fort hon ser att jag så mycket som petar på musen, puttar hon bort mej och ropar:

"Nej mamma, nu får du skärpa dej!"

...jag vill ju bara hjälpa till!

Flygambivalens

Jag åt lunch med tre tjejkompisar från gymnasiet idag. Vi var tre trebarnsingenjörer och en tvåbarnsingenjör vid bordet. Vi hade väldigt roligt, jag minns inte vad vi skrattade åt, men jag kommer ihåg att vi kom fram till att ingen av tänker skaffa fler barn. Det är ju så besvärligt att byta namn på bloggen också.

H "läste" en saga för L senare på kvällen. Det handlade om en pelikan och en flamingo:

"Flamingon ville inte att hennes vingar skulle flyga, men hon ville det" läste H.

Det låter ungefär som H brukar resonera... ;-) L skrattade gott åt H's läsförsök i alla fall, så gott att H beordrade:

"Skriv upp det på bloggen, mamma!"

Spaghetti, ramsor och feber

J vill mycket hellre ha "spaghetti och kallrökt lax" än "spaghetti och köttfärssås" till middag. Jag vet inte om jag skall vara nöjd eller orolig. När L och J är klara med maten försöker de komma på så många "tack-för-maten-ramsor" som de kan komma på. Här kommer ett urval, med ett visst rim cencurerat:

"Tack för maten, jag vill inte diska faten" (tur vi har en diskmaskin - den gör disken ren och fin)
"Tack för maten, den var go', mitt i maten stod en ko, kon hette Kajsa, kossan börja ---"
"Tack för maten, den var god, hälsningar från kapten Blod."

När C kommer hem berättar H för honom:

"Jag har feber idag, jag åt en dålig vindruva, kom ska jag visa dej, här låg den!"

En blivande hypokondriker, tro? :-)

Tips för drakdräpare

J propsade på att vi skulle leka kung och prinsessa när vi kom hem. Som kronor hade vi pärlplattor som J hade förberett tidigare på dagis.

För att få till en riktig saga så fick L vara drake, och H spelade riddare som skulle dräpa draken. Utrustad med en lång ballong som svärd angrep H således draken:

"Såja, jag ska bara döda dej, draken. Lägg dej ner!"

Handlelista

I morse sa H till L att hon skulle skriva upp en handlelista med saker att handla i skolan. Och på den stod det så här:

- Mullvadarna
- Säng
- Korv
- Aj
- Här nere
- Väska
- Kaviar
- Mögelost
- Hundra
- Ost
- Lampa
- Lille skutt
- Tavla
- Magnet
- Soffa
- Penna
- Kudde
- Draksaj (ett Yugi-oh-kort)

Gissa om L's skolväska blev full! :-)

Någon körde åt fel håll

Vi var och firade barnens farmor som fyllt år på söndagen. Efter maten tittade vi på lite bilder, bland annat från vinterns gemensamma semester på Gran Canaria. Det var en lyckad semester, vilket sammanfattades högt och ljudligt av den då 4-åriga kusinen N när transferbussen bromsade in vid flygplatsen på väg hem igen:

"Busschafför'n! Kör tillbaks till Arguineguin!"

En riktig mamma

Vi äter lunch på en hamburgerrestaurang på lördagen. Det är proppfullt med folk och ont om bord. Så småningom hittar vi ett ledigt men ganska stökigt bord där någon har lämnat kvar allt sitt skräp. Barnen sätter sig, C går och beställer mat och jag röjer av bordet. Jag avslutar det hela med att låna lite rengörningsspray som någon ur personalen har lämnat på en bänk och torkar av med en servett. L kommenterar:

"Det är en riktig mamma det, som håller städat och rent!"

Smör

Det är fredagskväll. Jag sitter och funderar på vad jag ska blogga om ikväll. På TV'n visas Idol. Nästa artist är Kevin som ska sjunga "How am I supposed to live without you".

"Nu kommer en smörlåt" säger jag till L.
"Smör?" säger L, och fortsätter sjungandes:
"Smööör, är det bästa jag veeeet, jag kan inte leeeeva utan smöööör..."

C kommenterar halvsovandes från soffan:
"Där har du ditt blogginlägg!"

Hur många miljoner?

J är väldigt intresserad av tal, speciellt höga tal. Häromdagen visade han detta i kombination med lite filosofi:

"Mamma, bor det nio miljoner människor i Sverige?"
"Ja-a, typ."
"Vet morfar det?"
"Ja, det tror jag nog."
"Då stämmer det, för han har sagt att det är nio miljoner."

Och sen kommer den filosofiska frågan:

"Mamma, hur många miljoner skulle du tro att det bodde i Sverige om du inte visste det?"

Är det någon som vill svara på den frågan, så lämna gärna en kommentar! :-)

Det gäller att kämpa väl

Jag försökte piffa till kycklingfileérna som jag hade tinat till middagen genom att skära dem i bitar, sätta dem på grillspett och kleta på en glasyr som var mest gjord av jordnötsmör.. Jordnötssmör fäster inte så bra på rå kyckling fick jag erfara, men däremot väldigt bra på allt annat runtomkring. Jag muttrade en del över de där kycklingspetten, men barnen gillar ju jordnötssmör, och vad gör man inte för barnen...

När L smakar är hennes omdöme:

"Asså, jag föredrar jordnötssmör på smörgås..."

Sen ser hon min lätt uppgivna min och lägger till:

"...men bra försök!"

NEEEEEJ, JAG!

Man ska inte tro, att man med en två-och-ett-halvtåring i huset, kan:

- Sätta igång en diskmaskin
- Starta tvättmaskinen
- Öppna kylskåpet
- Sätta på ugnen
- Slänga skräp i soporna
- Sätta på radion

utan att nämnda barn kommer rusande och skriker:

"NEEEEEJ! JAG SKULLE!"

Och när hon sedan inte klarar det riktigt utan ber om hjälp, ska man inte tro att hon faktiskt vill ha hjälp. När jag väl har hjälpt henne hörs följande fras:

"NEEEEEJ! JAG SKA SJÄLV!"

Nåja, om ett halvår eller så kommer hon kunna sköta alla hushållsapparater minst lika bra som jag, så om intresset håller i sig kommer jag få god hjälp i huset. Det är bara att hålla ut och hoppas på det bästa!

Säker musiksmak

H var hemma från dagis idag. Vi pysslar i köket och har på musik, blandade spår från mp3-spelaren.

En låt av Amy Diamond spelas, sen kommer något annat. H reagerar omedelbart:

"Nej, inte den här låten. Jag vill ha Amy Diamond. Den här låten är si-iii-tdålig!"

Misstänker att L har något att göra med den valda vokabulären...

Det blir en smörgås, tyvärr

Det är kväll, vi har ätit middag men H har ätit lite dåligt.

"Får jag en smörgås?" frågar hon.
"Okej då", säger jag, "vad vill du ha för pålägg?"
"Ost och skinka" säger H.
"Jaha, det går väl bra" säger jag lite förvånat över detta val och börjar fixa.

Under tiden sjunger H:

"...ost och skinka, det får jag tyvärr..."
"Tyvärr?" undrar jag.
"Det betyder att jag får det" säger H belåtet.

Sedan tar hon en tugga på smörgåsen och tackar för maten. Men C som fick resten tyckte i alla fall att det var en god smörgås!

Den perfekta mutan

H har feber och vägrar att dricka. Inte saft, inte vatten, inte mjölk, inte ens cola (vilket ju var bra eftersom det ändå är vätskedrivande). Jag funderar febrilt på möjliga mutor, vilket är svårt eftersom hon inte vill äta något heller.

Till slut kommer jag på det: Jag lovar att läsa lite ur "Systrarna Mullvad" för henne om hon dricker upp sin saft.

"Okej då", säger hon med en gång och klunkar i sig.

Ha! Böckernas makt!

Omvänd psykologi

Hämtade en väldigt hänging H då dagis idag. Väl hemma så skrek hon och hade ont någonstans. Till slut tog jag fram Panodilen (fast de visst får astma och allergi av sånt nuförtiden...) och försökte få henne att dricka upp sina ynka 5 milliliter.

"Jag vill inte ha, jag vill inte ha, jag vill inte, jag VILL inte...", ylade hon i säkert tio minuter.

Ja, vad gör man? Jag är inte mycket för att tvångsmata ett barn om det inte verkligen är akut. Så till slut sa jag (ganska surt):

"Nehej, då FÅR du inte nån medicin!"

Vad tror ni H sa?

"Jag VILL ha!"

Och sen drack hon snällt upp medicinen och blev mycket gladare! Tänk att det verkligen funkar, det där med omvänd psykologi!

Mera föreläsning!

Idag var jag på en föreläsning om "Intercultural Communication" via jobbet. Väldigt intressant! Vi fick med listor över tips för hur man beter sig i en rad olika länder.

Här kommer ett exempel för Japan:
"On the job - be serious and do not try to lighten things up with humor."

Jag skulle vara en social katastrof i Japan. Tur att man är för feg för att jobba utomlands!

Dagens visdomsord...

... kommer från L, vid middagen efter hennes Taekwondoträning:

"När man tränar Taekwondo ska man äta nyttig mat så att man håller sig i toppform!"

Det är som om hon var med på föreläsningen igår! :-)

Hälsotema

Jag var på en föreläsning om hälsa, kost och träning idag på jobbet som vår snälla chef C hade ordnat. Det var mycket inspirerande, han som höll i föredraget var personlig tränare och dessutom en duktig föredragshållare. Kan dock inte motstå att vidarebefordra några roliga citat:

1. Om att sambon bantar: "Idag blir det bara kesoringar och ananas till lunch."
2. Om varför en del tjejer inte vill styrketräna: "De kan säga: Så fort jag tittar på en hantel så sväller mina lår upp!"
3. Om konditionsträning: "Det är bra att använda stora muskelgrupper - det är svårt att komma upp i puls genom att rulla tummarna."

Visste ni förresten att:

• Ett gram kolhydrater binder 3 gram vatten som lagringsdepå i musklerna
• Man ska få i sig 3 liter vatten om dagen
• Det är bra för blodsockret att äta var 3:de timma.

Alla goda ting är tre!

Pärlplattor

Pärlplatteproduktionen har varit hög i helgen. Jag pärlade lite jag också. J hade lagt yttersta raden på plattan längst upp till höger, och jag fortsatte så att det blev en stjärna. J fick se detta efter dagis.

"Är det du som har gjort det här, mamma?" undrar J.
"Ja..." säger jag och kommer på att jag glömde att fråga om jag fick fortsätta på hans platta.
"Wow, precis som jag ville ha det!" utbrister J och fortsätter "...fast det visste jag inte!"

Ha, jag säger ju att jag är bra på att läsa tankar! Tur för mej! :-)

Pappa eller mamma?

Det här hände för ett tag sen (vilket tyder på en viss bloggtorka :-):

J klänger på mig i sängen till H's stora förtret.

"Det är min mamma!" gastar hon avundsjukt.
"Fast jag är ju J's mamma också", försöker jag.
"Ne-hej!" tycker H.
"Jaså, vem är J's mamma då?" undrar jag.
"Hon heter C!" utbrister H.

Ja, C är alltså barnens pappa...

Söndagfika

Jag och barnen gick och fikade med en kompis idag. L & J ville ha "slush puppies" eller vad det heter, sån där halvfryst dricka som man får brainfreeze av. Bägge valde blåbärssmak som hade en fruktansvärt blå färg.

"Mm, det smakar verkligen blåbär", tycker L när hon provsmakar. Jag smakar också. Smakar verkligen... ...socker, tycker jag.

Sen nyser L, och jag skojar "jaha, du är visst allergisk mot blåbär, nu får du aldrig mer dricka sånt där".

"Typiskt dej", säger L, "typiskt dej och dina usla skämt!"

Va? Jag är ju jätterolig? Förstår iiiiingenting.

Kompisens lilla dotter, E, valde en hallongrotta till fikat. Man förstod varför när hon var klar. Det var sylten i mitten hon ville åt. Nu vet jag hur man effektivt befriar sylten från en hallongrotta. Det blir ganska smuligt... :-)

Vad är värst?

J och C leker leken "vad stoppar du helst i munnen?". Den går till så att man frågar motståndaren vad man helst stoppar i munnen av två äckliga saker. Till exempel, "Vad stoppar du helst i munnen, en gråsten eller en daggmask?" C drar in mig och frågar "Vad stoppar du helst i munnen, en snorkråka eller ett ostron?" Jag tvekar lite, och J svarar istället:

"Jag stoppar ost-rånet!"

J, blivande brottsbekämpare! Jag är så stolt!

Blivande inredningsarkitekt?

H, två-och-ett-halvt-åringen , sitter plötsligt och säger "Oh, my God! Oh, my God!" vid matbordet. Vi skakar på huvudet åt henne allihop. Jag frågar henne varför hon säger så.

"För att jag är en hund", förklarar hon.

Fast jag tror nog egentligen att det beror på att hon har tittat för mycket på "Extreme home makeover".

Tävling med handikapp

Jag kom just på vad jag borde ha skrivit om när jag gjorde mitt "fuskinlägg" tidigare i månaden. L var ju på ett barnkalas, där det ingick lekar och tävlingar. En av tävlingarna var att ta på sig ett par jättestora vuxenstövlar och springa ikapp.

Två taggade tjejer tar på sig var sina stövlar och gör sig redo för tävling. Den ena tjejen tycker att det känns som om det ligger något i hennes stövel, men så går startskottet och båda stövlar iväg. Den andra tjejen vinner, och hon med något i stöveln tar av sig den ena och halar fram...

...en stor leksaksbåt i plast!

Antagligen hade lillebror i familjen något med saken att göra!

Man är bra på olika saker

Från gårdagen:

Huset är en enda röra, som vanligt. Farmor och farfar kommer och passar barnen ikväll när jag ska träna, så jag sätter igång och röjer lite för att de i alla fall ska komma in genom dörren. Jag meddelar barnen att vi ska städa.
.
"Måste vi hjälpa till", undrar L trött.
"Tja, jag skulle bli väldigt glad om ni hjälpte till i alla fall" säger jag.
"Det vill jag inte", suckar L. "Jag är bättre på att stöka till!"

Tja, det är ju bra att veta sina styrkor!

PS. Tack så mycket för hjälpen, farmor och farfar! :-)

Fossingar x 2

Alla har dåligt bordsskick idag, till och med jag leker med maten, och plötsligt sitter J och petar sig mellan tårna mitt i middagen.
"Vad gör du, J?" undrar jag.
"Jag känner på tårna, de är jättesköna!"

H har andra problem med fötterna. Senare på kvällen klagar hon:
"Jag kan inte gå, jag har fel fötter!"
"Vems fötter har du, då?" undrar jag.
"Dina" svarar hon.
Stackars barn.

Det sätter vi P (fram)för

L har fått för sig att hon ska prats P-språket vid maten:
"Pan pag på potatis, pack", säger hon (alltså "Kan jag få potatis, tack").

Det får hon och när hon smakar på potatisen så ber hon genast att få "pite-palt".

Jaså, potatisen dög inte, hon vill ha palt istället? Men... det äter vi ju aldrig! Efter lite eftertanke skickar jag henne saltet - det betyder förstås "lite salt"!

L vet vad palt är, för det har hon sett på Emil; "Det är det som är blod i!". (Kanske inte just i pite-palt, men ändå?) När hon förstått vad hon har sagt säger hon "Pet par poligt!"

Sen sätter vi P för P-språket för idag...

Meddelande till mamma

H har en liten röd leksakstelefon som man kan spela in meddelanden på. När man har spelat in något så är regeln att man säger högt och tydligt "Meddelande till L!" eller vem som nu ska lyssna. Idag fick jag ett meddelande av J som löd:

"Mamma, du är en bra mamma, fast jag tänker ändå flytta ifrån dig på lördag!"

Jag lyssnar först och sen lyssnar L, som säger: "Det var roligt, J!"

J svarar ganska stolt: "Äsch, det var väl inget!"

T-aj(!)-kwondo

Visste ni att man använder massor av magmuskler när man:
- Skrattar
- Hostar
- Klipper gräs
- Reser sig upp från soffan
- Vänder sig om i sängen?

Det visste ni säkert redan. Nu vet jag det också. Vår tränare säger att vi kommer att få tvättbrädor allihop om vi tar i ordentligt på övningarna. Tja, jag vet inte jag om det behövs - jag har ju trots allt en tvättmaskin!

Man blir så glad av choklad!

När jag hämtar lilla H på dagis sitter alla barnen och äter muffins till mellanmål. Eller nåja, de flesta har bara pappersformar framför sig, men en liten flicka har en bit kvar.

"Oj, så gott, chokladmuffins med glasyr och allt!" säger jag till henne.
"Nej, det är inte glasyr, det är chokladpaj i" förklarar flickan lyckligt.
"Jaha! Var är min muffins, då?" försöker jag.
"Borta!" skriker alla barnen förtjust.
"Du får ingen!" konstaterar ett annat av barnen nöjt.

Det är alltid kul med barn som trivs på dagis! :-)

Räkna med bråk

Dagens femåringar är så smarta. Om man frågar J vad en fjärdedel plus en fjärdedel är, så svarar han:

"Det är ju superlätt! En halv!"

Jag berättade detta för min kollega I (iiiinte för att skryta om mina barn, inte aaalls) som sedan hade provat på sina barn hemma när de åt pizza, och även hon hade konstaterat att detta inte är något problem för femåringar.

Därmed är det bevisat. Femåringar är bra på det där med bråk!

Matlagning enligt recept

Jag lagade en kycklingpaj till middag igår, vilket passade bra eftersom jag köpte en grillad kyckling när jag var och handlade tidigare under dagen. Så här gick det till:

Jag tar fram mitt favoritrecept och börjar läsa. Jaha, degen ska bara innehålla smör och mjöl - bäst att lägga till lite havrekli - det blir ju inte GI för det, men ändå.

Okej, till fyllningen. En röd och gul paprika. Ja, en röd hade jag, men ingen gul. Och så ska det vara en gul lök. Ahh!! Vi har ingen lök hemma!! Och jag som just storhandlade. Nåja, jag hittar ett paket champinjoner i frysen, det får ersätta lök och paprika. Sådär ja.

Nästa punkt: Rör ner lite mjöl och späd med grädde. Jag tyckte att jag såg ett paket matlagningsgrädde i kylen precis. Japp, där var det. Bäst före 7 oktober, så bra, fast det var visst öppnat - bäst att kolla - hoppsan, mögel. Men där bakom kasslern står en gammal creme fraishe! Jippie! Bäst före 5 september. Aj, då. Nå, "bäst före" är ju en riktlinje, eller hur? Öppnar och luktar - verkar heeelt okej. I med den bara.

Tillsätt en deciliter chilisås. Det finns! Det finns! Lägg i kyckling och ananas. Ananas, det var värre, hm, fryst mango funkar nog lika bra. Krydda med två teskedar Italiensk salladskrydda. Den är slut. Typiskt. Tar Grillkrydda Provencal istället. Och så sjuss in i ugnen!

Frågade barnen om de tyckte att den såg god ut när den var ute ur ugnen.
"Ja, den ser inte så dum ut", säger L artigt.

Frågar sen om de vill smaka.
"Nejtack!" säger L & J snabbt i kör. H vill smaka. Hon vill aldrig missa något.

Det lustiga är att den smakar precis som den brukar.

Omständliga toalettbestyr

Idag bestämde vi att H skulle ha trosor på sig istället för blöja. Hela dagen har innehållit massor av toalettbestyr. Här kommer ett referat av det senaste:

"Jag ska kissa på toaletten, mamma! Kan du hjälpa mej?"

Det gör jag, och när H väl sitter där kommer nästa instruktion:
"Kan du gå? Jag vill ha lugn och frid!"

Jag går. Sekunden senare ropar hon:
"Mamma, paaaapper!"

Jag går förväntansfullt in. Har hon verkligen kissat? Det har hon inte. Hon har bara kommit på fler instruktioner:
"Mamma, kan du hålla mej sällskap?"
"Mamma, kan du sätta på vattnet?"
"Släck ljuset!"
"Mamma, kan du tända ljuset?"

Efter ett tag är hon 'klar'. Då svider det plötsligt och hon vill ha salva. Hon går och undersöker förrådet av salvor och hittar Idominsalva.
"Den här är bra", mumlar H för sig själv och skruvar av korken och tittar efter. "Nej, usch, den är full av salva..."

Nåt kiss har det inte kommit, men dagen är ju inte slut än!

Fuskinlägg

Vid middagen kom jag på att jag inte har bloggat idag. Vi har haft fullt upp. Först var vi och klippte J och sen gick vi inpå H&M och skaffade lite höstkläder (för J kom ut ur sitt rum i morse med ett par alldeles för korta byxor på sig och grät - de andra byxorna som fanns kvar i lådan var det ett stort hål i - hm, borde nog tvätta lite). J & L provade kläder så att galgarna sprutade och byxorna flög. Sen bar det av till ett kalas långt ute på en ö i skärgården till en av L's kompisar.

Så, jag utbrast med lätt spelad panik i rösten:
"Ahhh, jag har ju inte bloggat i dag!!! Säg genast nåt roligt, nån!"
Ungarna stirrar på mig och skrattar sen.
"Det var roligt", påstår L. "Skriv det!"

Fusk, men okej då. Nöden har ingen lag!

Fredagslogik

Logiken gör en volt på fredagseftermiddagar när alla är trötta efter veckans vedermödor. Mest är det H's logik som krumbuktar:
H: "Mamma, du är inte snäll."
Jag: "Nehej, vad gör jag som inte är snällt då?"
H: "Går och lägger dej..."
Jag: "Varför är inte det snällt, då?"
H: "För att du är förkyld..."

Ja-haaa!

Senare får jag hicka.
"Har du hicka?" undrar L.
"M-hm (hick!)" hickar jag.
"Det går över om du äter mycket morot", förklarar H och kastar en morot åt mitt håll.

Efter en stund är min hicka borta och J har hicka istället varpå han säger till mej:
"Jag önskar att dina tandtroll kunde få min hicka."

Undrar hur det skulle kännas?
Hurra, nu kommer C hem, logikens mästare! Vi är räddade!

J's datorgrafik

J har börjat jobba så smått med datorgrafik. Det bästa är nästan de kreativa titlarna på konstverken:

- Chokladfabrikens återkomst

- J's Grindaffär

- Den Blå Diamanten i Grottan

Verktyg för skapandet är Paint.

* Dagens husmorstips *

Om eder kära son eller dotter (liksom min H) har en skär tusenfoting i sin ägo, och denna leksak har råkat komma med i lördagstvagningen och därvid blivit alldeles kletig och hopklistrad såsom den vore doppad i Karlssons klister, så kommer här ett välbeprövat tillika enkelt tips:

1. Tag den klistriga tingesten och stoppa den i en vanlig plastpåse avsedd för hushållsinfrysning.

2. Tillsätt en knapp tesked vanligt potatismjöl (detta har de flesta husmödrar hemma i dessa skördetider då krämkoken avlöser varandra vid spisen)

3. Skaka om kraftfullt. Tag ur leksaken och skaka av överflödigt mjöl, gärna över hushållsvasken. Nu är leksaken så gott som ny! Se den enkla bildserien nedan, om instruktionerna var oklara.

Fö-syyld!

Lilla H är hemma och är förkyld idag. Jag kommer hem till lunch och tar ett stort glas vatten till min pata och köttfärsbiff. H vill också ha vatten.
"Det är bra att dricka mycket när man är förkyld", säger jag och ger henne ett glas.
"Man måste dricka mycket när man är förkyld, mamma..." säger H,
"...annars blir man jätteförkyld...", fortsätter hon, "...och då kräks man!"

Oj, det hoppas jag inte. Så vi skålar med våra vattenglas och dricker riktigt stora klunkar för säkerhets skull.

Dyrbara droppar

Jag var och lämnade blod idag efter jobbet. När man är klar får man gratis fika och en present. Jag valde paketer med lotter, en trisslott och en tialott. Det vore så coolt om man vann en massa pengar på en trisslott som man fått när man lämnat blod, för då kan man kalla dem "blodspengar".

PS. Har skrapat dem nu. Jag vann 20 spänn på tia-lotten. Tjo-hoo!!! Blooooodspengar... DS.

Ingen pasta

I går kväll åt vi stekt lax, smörgås och grönsaker till middag. L påpekar att lax och smörgås är en konstig middag. Tydligen tycker H det också, för hon tittar på sin tallrik och frågar:
"Finns det ingenting att äta?"
"Jo, massor av mat på din tallrik", svarar jag lite förstrött.
"Ingen pasta?" undrar H.
"Nej, smörgås blir det idag", förklarar jag.
"Ingen pasta", konstaterar H.
"Ingen pasta", bekräftar jag.
Då utbrister H upprört:
"Nej, säg inte det, 'ingen pasta', jag säger det för mej själv!"

Det ska väl lära mej att inte härmas! :-)

Taekwondo no 2

Jag gick till min andra Taekwondoträning igår. På vägen gick jag förbi några grabbar som spelade fotboll. De råkade sparka ut bollen framför mej, så jag kickade tillbaks den till dem och kommenterade att bollen var ganska paff.

"Är du fotbollstränare?" ropade en av dem efter mej.
"Ne-hej!" skrattade jag tillbaks eftersom det var en ganska dråplig tanke.
"Varför har du en vattenflaska med dej, då?" frågade killen.
"Öh, jag ska gå och träna Taekwondo" sa jag.
"Jaha, det visste jag inte" sa killen, och han lät faktiskt ganska imponerad på rösten.

Jag sa för säkerhets skull att jag bara hade tränat en gång innan. Men ändå. Två gånger i kampsportsträning, och redan har ryktet börjat sprida sig i kvarteret...

L var på sin första träning innan mej. Hon tyckte också att det var kul, så hon ska börja. L's tränare var kvar när vi började värma upp.

"Nu kommer du at sova lika gott som L i natt!" hojtade han efter mej. Det gjorde jag.

Stor skillnad

Y på jobbet var på skojhumör igår (som vanligt, skall tilläggas). Jag stod ute i korridoren och viftade med ett testobjekt vid fönstret då Y kom förbi, och han tyckte väl att det såg ut som jag höll på att mäta något. Han tyckte då att det var lämpligt att mäta även mej, för att se om jag växte något. Han drog således ett streck på fönstret med en whiteboardpenna ovanför mitt huvud. Strax därpå kom C, vår projektledare, förbi. Han ställde också upp på att bli mätt efter lite himlande med ögonen och skakande på huvudet.

Y drog sedan ett lodrätt streck mellan dessa mätpunker och förkunnade att detta var skillnaden mellan en testare och en projektledare. Skillnaden var ett huvud. Mycket roligt! (Det var inte jag som var längst, alltså...)

Nål och tråd

Lilla H ska pärla och får en stoppnål trädd på en tråd. Hon sitter och pärlar ett par minuter, men sedan förvandlas tråd, nål och pärlor till en liten bebis. Mamma och bebis ska ut på rymdäventyr minsann. De båda går ut och stökar ett tag i hallen, sen kommer H tillbaks ensam.

"Bebisen skriker", förklarar H för mej.
"Var är den då?" undrar jag.
"I pappas sko."

Jag ser framför mej hur en stressad C hoppar runt på ett ben följande morgon och försöker klä på barnen med en nål i foten. Men sen räddas bebisen av mamma H och allt är frid och fröjd igen.

PS. Hittade just "bebisen" i skon igen. Tog ett kort på den. DS.

Bättre utan översättning

H och J har hittat på en sång. Den går så här:
"A-na-do-de-li-po-la"
Denna sång sjunger de tillsammans upprepade gånger. Jag skrattar åt dem för det är så sött att se dem sjunga tillsammans sådär, och eftersom J är väldigt medveten om att roliga saker hamnar i bloggen frågar om jag inte kan skriva ner det.

"Vad betyder det ni sjunger, då?" undrar jag.
Utan att fundera ens en bråkdels sekund svarar J:
"Att du är en trippel-bajskorv!"

Föredrar nog den ursprungliga texten i alla fall.

Två kortisar

Ettan:

Kiss-och-bajs-humorn är ständigt närvarande i vår familj. Här kommer en goding:
H: "Jag bajsar..."
Jag: "Har du redan bajsat?"
H: "Nej, jag ska bajsa igång nu."

Tvåan:

Söndagmorgon. Alla tre barnen tittar på morgon-TV, programmet "Charlie och Lola" börjar precis. Jag gör i ordning ett fat med smörgåsar som jag ställer på soffbordet. L sammanfattar belåtet detta livets goda:
"Både underhållning och frukost!"

Vid fara, spela död!

Lördag kväll. Dags för tandborstning. J jagar L utanför badrummet. Efter ett tag tröttnar L, som ropar:
"Sluta J, annars säger jag till mamma!"
Jakten fortsätter där ute och strax hörs nästa rop:
"Mamma, säg till J!"
"Sluta jaga L, hon tycker inte det är roligt" säger jag från badrummet eftersom plikten så kräver.
J slänger sig då på golvet och låtsar att han sover, tittar upp på mej i nästa ögonblick och säger förorättat:
"Sluta störa mig när jag sover!"

En kvart senare sover han. På riktigt. Tror jag åtminstone.

Kärlekens språk

Ibland förstår man inte riktigt vad H säger, även om hon talar ganska rent (fast inte så rent som det verkar på bloggen kanske :-). Ibland pratar hon gallimatias med vilje, som nedanstående exempel:

H: "Kala-ba-la-do."
Jag: "Vad säger du, lilla H?"
H: "Kala-ba-la-do!"
Jag: "Vad betyder det, då?"
H: "Att jag älskar dej!"

Mmmm, finns det något bättre språk?

Hönan i ägget

Apropå ingeting alls säger C vid bordet:
"J, vad kom först, hönan eller ägget?"
"Jag förstår inte" säger J.
"Ägget, för det fanns ägg långt innan det fanns hönor!" säger C och löser det gamla filosofiska problemet lika enkelt som man hugger sönder en Gordisk knut.
"Dinosaurieägg, till exempel" lägger jag till, för det är är något som jag vet att J kan relatera till.
"Man får ändra på frågan då", fortsätter jag. "Vad kom först, hönan eller hönsägget?"
"Hönan förstås, definitionen på ett hönsägg är att det är lagt av en höna" briljerar C.
"Okej, vad kom först, hönor eller ägg med hönor i, då" säger jag och märker för sent att jag gått i fällan.
"Det finns inga ägg med hönor i" säger C.
"Det finns bara ägg med kyckligar i" säger J glatt.

Bild ritad av L

Ombytta roller

Var på min första Taekwondoträning igår. Det var jobbigt, svårt (vi skulle hjula under uppvärmningen, jag som tyckte det var illa nog med kullerbyttorna...) men väldigt kul!

Det var vuxenträning, men medelådern låg nog på halva min ålder ungefär. När passet var slut frågade vår trevlige och mycket kompetente tränare (som var i tjugoårsåldern) om jag hade varit aktiv inom kyrkan.
"Ja-a" svarade jag.
"Då har du varit min konfirmandledare!" sa han.
Tyckte väl att han såg lite bekant ut. Ja, vad säger man? Ombytta roller!

Mormor och barnbarn

Jag småbråkade lite med L och J i soffan, då H träder in till mitt försvar:
"Nä-e, sluta L, det är faktiskt mitt barnbarn!"
Sen vänder hon sig till mej med armarna utsträckta:
"Kom mitt barnbarn och lägg dej i mitt knä!"
Så det gör jag och så blir jag ompysslad en stund. Sen vill mormor minsann bli matad med falukorv och makaroner i soffan. I vårt hus går tiden fort, både fram och baklänges!

Räkning och sång

H dricker vatten ur en mugg och räknar högt klunkarna hon tar:
"En... (klunk) Två... (klunk) Fyra... (klunk)"
Jag kan inte motstå frestelsen utan frågar:
"Men tre, då?"
"DET KOMMER!" hojtar H, som inte ser ut att förstå varför jag är så rackarns otålig.

Förut idag hittade H på en ny sång med inspiration från en reklamfilm som går på TV just nu. I filmen får man se en Kalles kaviar-blå bakgrund med gul text, samtidigt som en röst säger: "Tänk på ett pålägg!"
När H hörde detta första gången svarade hon "mögelost", fast nu har hon lärt sig att det ska vara kaviar (som är ett annat av hennes favoritpålägg).

Sången gick i alla fall så här, kort och gott:
"Jag brukar säga kavila-la-lar,
å mögelost säger ja', ja', ja'!"

Flyg och far, alla vapen!

Vi pratade på lunchen om den senaste tidens skottdramor som det har rapporterats om i media. E menade att gänguppgörelser är ett mindre problem, för det drabbar inte 'oss vanliga icke-gängmedlemmar' och "om man skulle komma ivägen och råka se något så har man inte sett nåt så är det inget problem". Hänger ni med?

Lite senare sa han dock att han inte gillade turistorter där det dräller av poliser som är utrustade med varsin Kalashnikov. Dubbelmoral? Fast man vet förstås aldrig när E är ironisk...

På en flygplats som någon hade besökt stod det förresten på ett ställe:
"No weapons beyond this check-point."
Nähä, var ska man göra av dem då? Finns det speciella förvaringsboxar i närheten? Eller borde man ha checkat in dem långt tidigare? Nåja, det kanske bara var riktat till flygplatspersonalen. Vilket är oroväckande det med.

Senare berättade G som har rest en del till Saudiarabien att han hörde om en kvinna där som jobbade som pilot för jumbojets. Bra jobb, men problemet var bara hur hon skulle ta sig till jobbet - kvinnor får (eller fick?) tydligen inte köra bil i Saudiarabien.

Ur led är världen.

Stress och skador

Det var en skaderik dag på dagis/fritids idag. L har ramlat och dessutom fått en flis i fingret så hon fick gå till skolsystern. Blodet rann när den skulle pillas ut med nål och pincett. H fick ett getingsstick i tummen, men tog det med fattning, och J har ramlat och slagit sig.

Själv har jag bara drabbats av lätt stresshjärna, det var mycket på jobbet idag. Jag lyssnade på radion i bilen på vägen hem och tyckte att de utalade ordet "egendom" så egendomligt (!) flera gånger i rad. Fattade till slut att det var "EG-dom" de sa. Vad domen gällde har jag ingen aning om för jag var fullt upptagen av att kryssa runt i eftermiddagstrafiken för att inte hämta för sent på dagis.

Får ändå säga att det var en lyckad dag - ingen i familjen har kräkts! :-)

Guldlocksfisk

Eftersom J ska bli vattenutforskare när han blir stor, så pratas det mycket om fiskar och valar och andra vattenlevande djur hemma hos oss. Fråga honom bara hur många ägg en torsk lägger, så vet han svaret: 9 miljoner. (De' va' la' roligt!) Idag under middagen filosoferade han över späckhuggaren:
"Späckhuggare är som en slags val... fast liten. Eller som en slags delfin... fast stor!"

Pommes fritesen som serverades till middag slöks med späckhuggarfart de med, fast efter ett tag tog det stopp för både L och J. Bägge hade en hög kvar på tallriken.
"Ska ni inte äta upp?" undrar jag.
"Mina pommes frites är alldeles för hårda" klagar L.
"Mina är alldeles för mjuka" klagar J.
Fattas bara att H skulle klämma i med "men mina är alldeles lagom!" (fast det gjorde hon inte).
Så J och L bytte tallrikar och sen sa det bara slurp innan allt var slut!

Gurka till middag

Funderar på vad vi ska ha till middag. Undrar just vad de åt på dagis och fritids? Jag frågar H vad hon åt.
"Ingenting", säger hon sorglöst.
"Nehej? Vad åt de andra barnen då?" frågar jag.
"Spaghetti" säger hon efter att ha funderat lite. Detta är hennes favoriträtt, så det är inte säkert att det är sant - det kan ha varit det första hon kom på att säga. Jag byter strategi.
"Vad tycker du att vi ska äta idag, då?"
"Gurka!" tycker H.
"M-hm, vad mer då?"
"Tomat. Och morot."
Det låter ju bra, så det tar vi. För att slå på stort lägger jag till köttbullar och potatismos till menyn också. Lite senare frågar jag L vad de fick i skolan. De fick korv och makaroner så spaghetti var ju inte helt åt skogen. Ska se sen om jag hittar matsedeln för höstterminen så att jag kan sätta upp den på ett lämpligt ställe. På kylskåpet, kanske!

Pålitliga typer

Farmor ringer under middagen och meddelar att hon kommer förbi lite senare med en leverans av Nürnberger.
"Mmmm, min favoritkorv!" utbrister L av denna goda nyhet. "Det går inte att äta sig mätt på den, så god är den."
J nämner att man kan äta sig mätt på bajskorvar.
"Neeej, J, inte medan vi äter" suckar jag.
"Bespara mig dina kommentarer, tack," inflikar L, "de passar inte vid maten!"
Denna mycket vuxna och korrekta replik får oss att skratta.
"Jag vet inte ens vad 'kommentar' betyder" säger L sen.

Detta för oss in på ämnet politiker, som ju brukar säga 'inga kommentarer' när de blir ansatta av journalister. Jag frågar L om hon vet vad en politiker är.
"Politiker, ja, som man kan lita på. PÅ-LIT-iker!"
Hör ni det, det finns gott hopp om framtiden, alla ni folkvalda där ute!

Ooorättvist!

L kommer hem från skolan och inser att brorsan har tittat på film hela dagen och dessutom fått läsk.
"Oooorättvist" tjuter hon.
Jag och J försöker lugna henne.
"Hade du hellre velat vara hemma och kräkas?" undrar jag. Det ville hon ju inte.
"Och jag har inte ens fått någon mat på hela dan - jag har bara ätit frukost!" säger J.
Det tycker jag är lite orättvist - jag har ju frågat honom en gång i kvarten om han vill ha något att äta, vilket jag påpekar för honom.
"Kan jag få lite kyckling, tack?" säger J nu snällt och lägger huvudet på sned.
Så J får mat och L får se på Grottpojken Rai och alla är nöjda och glada igen.
"Jag hoppas att jag kräks i morgon också!" summerar J belåtet.

Måndag i soffan

J vaknade i morse och klagade över ont i halsen. Jag satte honom framför Barnkanalen och funderade över hur illa det var medan jag gjorde mig i ordning för jobbet. Kanske att han kan gå till dagis i alla fall? Eller inte? Eller kanske? Jag väcker C för att konferera. Då hör vi ett välbekant ljud nerifrån TV'n - det är någon stackare som kräks. Tja, det avgjorde i alla fall saken!

Resten av förmiddagen ägnas åt "Grottpojken Rai" (för J) och att skura mattan och tömma hinken (för mig). Rai lever på dinosauriernas tid (inte helt historiskt korrekt) och den värsta dinosaurien som hela tiden försöker äta upp honom heter Cyrano.
"Jag tror att jag vet vad Cyrano heter i efternamn", funderar J. "Kanske 'Vasstand'?"
"Eller kanske 'De Bergerac'" föreslår jag.

Efter fyra timmars TV-tittande är det värsta över. Med kräkandet i alla fall. Rai ligger fortfarande pyrt till. Men vi har gott hopp om honom också.

Upp som en sol...

Efter mycket möda fick jag upp de kulörta lyktorna som jag hade skaffat till årets kräftskivor (och till nästa års, ifall jag inte förlägger dem någonstans i källaren). Jag var mycket nöjd när allt var klart.
En kompis till L kommenterade dekorationerna:
"Jag tycker inte om såna lyktor."
"Nehej," sa jag med medkänsla i rösten, "tycker du att de är otäcka?" (Själv tycker jag att de ser lite psykotiska ut).
"Nej, jag tycker att de är fula!" replikerar flickan. Tja, det är de väl också kanske. Men mysiga!

Det är bra att beställa i förväg...

Var och hämtade kräftorna till kräftskivan ikväll.
"Hej, jag har beställt, jag heter M", säger jag när det blir min tur.
"Ja, ja, M, det namnet känner jag änna igen!" säger killen i fiskdisken.
En äldre herre som just avslutat sitt köp kommenterar med glimten i ögat:
"Jo, det är ju ett vanligt namn, M. Det känner väl de flesta igen!"

När jag har betalt kommer tre unga grabbar och vill köpa ett och ett halft kilo kräftor. Tyvärr är kräftorna slut, förklarar fiskkillen. Jag försöker att så obemärkt som möjligt smyga iväg med min tunga spann. Kan se tidningsrubrikerna framför mig:
"Kvinna rånad på flera kilo skaldjur"
och i ingressen:
"De unga männens förkaring: 'Hon ville ju för f-n inte dela med sig!'"
Fast jag hade kanske klarat mig, för på vägen hem mötte jag två polisbilar i full utryckning. Vid kyrkan stod det dessutom en brandbil, fast den var av äldre modell och pyntad med band och ballonger. Länge leve brudparet!

Frukostvanor

Vi diskuterade pålägg på lunchen igår. Y på jobbet hävdade att Nutella är ett mycket bättre pålägg än folk tror eftersom det till stor del består av nötter, vilket är nyttigt (plus en massa socker, vilket Y höll med om inte var helt nyttigt).

Jag köper i alla fall resonemanget, särskilt med tanke på att L, J och H är galna i jordnötssmör. Ganska billigt att göra själv om man köper Eldorados jordnötter på Willys och kör dem i mixern. Billigt tills mixern går sönder, vill säga. Vilket den just har gjort. Sist jag gjorde jordnötssmör i den, faktiskt.

H's gosekudde är med och äter frukost idag. Den vill ha havrepuffar med mjölk, säger H. Det får den gärna. Åtminstone en i gänget som har sunda frukostvanor!

Tre för nästan en

Vi gick för att köpa en present till F, en kompis till J som ska ha kalas i helgen. Jag sa att J kunde välja något till F i leksaksaffären men att det inte fick kosta mer än hundra kronor. Efter ett tag har han valt någon slags byggsats som ska bli ett robotmonster. Jag tittar på prisskylten, en jätteskylt som hänger över montern; 100:- står där. Okej, det var ju inte över hundra kronor i alla fall. När H har lekt färdigt med Nalle-Puh-bilen som hon fastnat vid så går vi till kassan för att betala.

"Den kostar hundratjugo, men du får tre för hundra" säger tjejen i kassan.
"Va-a?" säger jag förvirrat.
"Ja, det är en jättedum skylt" förklarar tjejen vänligt.
Jag tittar på skylten igen och mycket riktigt står där (ungefär): 'Ordinarie pris 119:-, nu 100:- (pris för tre), spara 257 kronor'. Knasigt, men kassörskan insisterar på att det stämmer, så då tar vi tre. Då ser J naturligtvis en chans att få ett robotmonster själv, vilket han får, och då vill L också ha något, vilket hon får, och H får en liten plastgris för hon gillar grisar. Vi sparade ju ändå så mycket pengar... ;-)

Senare frågar jag H vad grisen skall heta.
"Vattentuva" säger hon.

Jaha, där ser man.
Tänk om man kunde ha tre ungar till jobbet av nästan en också?

Meningen för råttor

Häromdagen sa L längtansfullt: "Jag önskar att livet vore längre än det är."
Jag kom inte på något bra svar på detta påstående (och det var ju inte ens en fråga) utan sa till slut bara "ja". Sedan flöt samtalet in på något annat.

Igår när jag lagade mat sa hon: "Vad är meningen med livet?".
"Nej, nu får jag skärpa mej", tänkte jag. "Jag måste svara något förnuftigt denna gången, L har visst djupa funderingar över livet just nu..."
Längre hann jag inte fundera förrän hon själv svarade på frågan med pipig stämma:
"Oooooost!"

Det var tydligen ett citat från en film. Troligtvis med råttor i. :-)

Fina fisken

Alla äter olika mat till middag idag. H äter rester av makaronipudding från igår, L äter köttfärssås och spaghetti och J äter rökt makrill som vi köpte i fiskaffären på väg hem från BVC.
J säger att han har ätit fisk två gånger idag, för de fick stekt fisk på dagis.

"Man brukar säga att man blir smart av fisk!" säger jag
"Det finns ett program på hjärnkontoret som heter 'Man blir smart av fisk'" inflikar L.
"Förut hette den 'Man blir smart av vildsvin'!" säger J ivrigt.
"Jag vill ha kaviar" påstår H. Det finns ingen kaviar på bordet.
"Okej!" säger jag glatt och ger henne lite av min skagenröra (som jag äter och det som är mest likt kaviar av det samlade smörgåsbordet).
"Nej, sånt!" säger H och pekar.
"Jaha, vill du ha avokado?"
"Ja, avokado" nickar H
"Du sa ju kaviar!"

Lite senare säger H: "Om man delar en motorcykel... ...så blir det fiskar!"
Har de sagt det på hjärnkontoret, tro?

Fotboll, krokodiler och tejp

Hämtar L på fritids. Jag nämner att vi glömde att titta på hennes kompis F's fotbollsträning igår som vi hade pratat om tidigare (i lömskt syfte att hon skall bli intresserad och vilja börja spela själv...;-).

"Mmm", säger L. (Paus) "Nån gång kanske vi får se F spela fotboll på TV!"

L är nog mer en "mysa-framför-TV'n-person" än en sporttjej! :-)

När vi hämtar H galopperar hon glatt mot utgången.
"Jag skuttar som en krokodil!" utbrister hon.

Väl hemma brister hon ut i ett hysteriskt utbrott istället. Över en bit tejp tror jag. Fast mest var det visst jag som gjorde nåt fel. Får nog gå och trösta henne.