NEEEEEJ, JAG!

Man ska inte tro, att man med en två-och-ett-halvtåring i huset, kan:

- Sätta igång en diskmaskin
- Starta tvättmaskinen
- Öppna kylskåpet
- Sätta på ugnen
- Slänga skräp i soporna
- Sätta på radion

utan att nämnda barn kommer rusande och skriker:

"NEEEEEJ! JAG SKULLE!"

Och när hon sedan inte klarar det riktigt utan ber om hjälp, ska man inte tro att hon faktiskt vill ha hjälp. När jag väl har hjälpt henne hörs följande fras:

"NEEEEEJ! JAG SKA SJÄLV!"

Nåja, om ett halvår eller så kommer hon kunna sköta alla hushållsapparater minst lika bra som jag, så om intresset håller i sig kommer jag få god hjälp i huset. Det är bara att hålla ut och hoppas på det bästa!

Säker musiksmak

H var hemma från dagis idag. Vi pysslar i köket och har på musik, blandade spår från mp3-spelaren.

En låt av Amy Diamond spelas, sen kommer något annat. H reagerar omedelbart:

"Nej, inte den här låten. Jag vill ha Amy Diamond. Den här låten är si-iii-tdålig!"

Misstänker att L har något att göra med den valda vokabulären...

Det blir en smörgås, tyvärr

Det är kväll, vi har ätit middag men H har ätit lite dåligt.

"Får jag en smörgås?" frågar hon.
"Okej då", säger jag, "vad vill du ha för pålägg?"
"Ost och skinka" säger H.
"Jaha, det går väl bra" säger jag lite förvånat över detta val och börjar fixa.

Under tiden sjunger H:

"...ost och skinka, det får jag tyvärr..."
"Tyvärr?" undrar jag.
"Det betyder att jag får det" säger H belåtet.

Sedan tar hon en tugga på smörgåsen och tackar för maten. Men C som fick resten tyckte i alla fall att det var en god smörgås!

Den perfekta mutan

H har feber och vägrar att dricka. Inte saft, inte vatten, inte mjölk, inte ens cola (vilket ju var bra eftersom det ändå är vätskedrivande). Jag funderar febrilt på möjliga mutor, vilket är svårt eftersom hon inte vill äta något heller.

Till slut kommer jag på det: Jag lovar att läsa lite ur "Systrarna Mullvad" för henne om hon dricker upp sin saft.

"Okej då", säger hon med en gång och klunkar i sig.

Ha! Böckernas makt!

Omvänd psykologi

Hämtade en väldigt hänging H då dagis idag. Väl hemma så skrek hon och hade ont någonstans. Till slut tog jag fram Panodilen (fast de visst får astma och allergi av sånt nuförtiden...) och försökte få henne att dricka upp sina ynka 5 milliliter.

"Jag vill inte ha, jag vill inte ha, jag vill inte, jag VILL inte...", ylade hon i säkert tio minuter.

Ja, vad gör man? Jag är inte mycket för att tvångsmata ett barn om det inte verkligen är akut. Så till slut sa jag (ganska surt):

"Nehej, då FÅR du inte nån medicin!"

Vad tror ni H sa?

"Jag VILL ha!"

Och sen drack hon snällt upp medicinen och blev mycket gladare! Tänk att det verkligen funkar, det där med omvänd psykologi!

Mera föreläsning!

Idag var jag på en föreläsning om "Intercultural Communication" via jobbet. Väldigt intressant! Vi fick med listor över tips för hur man beter sig i en rad olika länder.

Här kommer ett exempel för Japan:
"On the job - be serious and do not try to lighten things up with humor."

Jag skulle vara en social katastrof i Japan. Tur att man är för feg för att jobba utomlands!

Dagens visdomsord...

... kommer från L, vid middagen efter hennes Taekwondoträning:

"När man tränar Taekwondo ska man äta nyttig mat så att man håller sig i toppform!"

Det är som om hon var med på föreläsningen igår! :-)

Hälsotema

Jag var på en föreläsning om hälsa, kost och träning idag på jobbet som vår snälla chef C hade ordnat. Det var mycket inspirerande, han som höll i föredraget var personlig tränare och dessutom en duktig föredragshållare. Kan dock inte motstå att vidarebefordra några roliga citat:

1. Om att sambon bantar: "Idag blir det bara kesoringar och ananas till lunch."
2. Om varför en del tjejer inte vill styrketräna: "De kan säga: Så fort jag tittar på en hantel så sväller mina lår upp!"
3. Om konditionsträning: "Det är bra att använda stora muskelgrupper - det är svårt att komma upp i puls genom att rulla tummarna."

Visste ni förresten att:

• Ett gram kolhydrater binder 3 gram vatten som lagringsdepå i musklerna
• Man ska få i sig 3 liter vatten om dagen
• Det är bra för blodsockret att äta var 3:de timma.

Alla goda ting är tre!

Pärlplattor

Pärlplatteproduktionen har varit hög i helgen. Jag pärlade lite jag också. J hade lagt yttersta raden på plattan längst upp till höger, och jag fortsatte så att det blev en stjärna. J fick se detta efter dagis.

"Är det du som har gjort det här, mamma?" undrar J.
"Ja..." säger jag och kommer på att jag glömde att fråga om jag fick fortsätta på hans platta.
"Wow, precis som jag ville ha det!" utbrister J och fortsätter "...fast det visste jag inte!"

Ha, jag säger ju att jag är bra på att läsa tankar! Tur för mej! :-)

Pappa eller mamma?

Det här hände för ett tag sen (vilket tyder på en viss bloggtorka :-):

J klänger på mig i sängen till H's stora förtret.

"Det är min mamma!" gastar hon avundsjukt.
"Fast jag är ju J's mamma också", försöker jag.
"Ne-hej!" tycker H.
"Jaså, vem är J's mamma då?" undrar jag.
"Hon heter C!" utbrister H.

Ja, C är alltså barnens pappa...

Söndagfika

Jag och barnen gick och fikade med en kompis idag. L & J ville ha "slush puppies" eller vad det heter, sån där halvfryst dricka som man får brainfreeze av. Bägge valde blåbärssmak som hade en fruktansvärt blå färg.

"Mm, det smakar verkligen blåbär", tycker L när hon provsmakar. Jag smakar också. Smakar verkligen... ...socker, tycker jag.

Sen nyser L, och jag skojar "jaha, du är visst allergisk mot blåbär, nu får du aldrig mer dricka sånt där".

"Typiskt dej", säger L, "typiskt dej och dina usla skämt!"

Va? Jag är ju jätterolig? Förstår iiiiingenting.

Kompisens lilla dotter, E, valde en hallongrotta till fikat. Man förstod varför när hon var klar. Det var sylten i mitten hon ville åt. Nu vet jag hur man effektivt befriar sylten från en hallongrotta. Det blir ganska smuligt... :-)

Vad är värst?

J och C leker leken "vad stoppar du helst i munnen?". Den går till så att man frågar motståndaren vad man helst stoppar i munnen av två äckliga saker. Till exempel, "Vad stoppar du helst i munnen, en gråsten eller en daggmask?" C drar in mig och frågar "Vad stoppar du helst i munnen, en snorkråka eller ett ostron?" Jag tvekar lite, och J svarar istället:

"Jag stoppar ost-rånet!"

J, blivande brottsbekämpare! Jag är så stolt!

Blivande inredningsarkitekt?

H, två-och-ett-halvt-åringen , sitter plötsligt och säger "Oh, my God! Oh, my God!" vid matbordet. Vi skakar på huvudet åt henne allihop. Jag frågar henne varför hon säger så.

"För att jag är en hund", förklarar hon.

Fast jag tror nog egentligen att det beror på att hon har tittat för mycket på "Extreme home makeover".

Tävling med handikapp

Jag kom just på vad jag borde ha skrivit om när jag gjorde mitt "fuskinlägg" tidigare i månaden. L var ju på ett barnkalas, där det ingick lekar och tävlingar. En av tävlingarna var att ta på sig ett par jättestora vuxenstövlar och springa ikapp.

Två taggade tjejer tar på sig var sina stövlar och gör sig redo för tävling. Den ena tjejen tycker att det känns som om det ligger något i hennes stövel, men så går startskottet och båda stövlar iväg. Den andra tjejen vinner, och hon med något i stöveln tar av sig den ena och halar fram...

...en stor leksaksbåt i plast!

Antagligen hade lillebror i familjen något med saken att göra!

Man är bra på olika saker

Från gårdagen:

Huset är en enda röra, som vanligt. Farmor och farfar kommer och passar barnen ikväll när jag ska träna, så jag sätter igång och röjer lite för att de i alla fall ska komma in genom dörren. Jag meddelar barnen att vi ska städa.
.
"Måste vi hjälpa till", undrar L trött.
"Tja, jag skulle bli väldigt glad om ni hjälpte till i alla fall" säger jag.
"Det vill jag inte", suckar L. "Jag är bättre på att stöka till!"

Tja, det är ju bra att veta sina styrkor!

PS. Tack så mycket för hjälpen, farmor och farfar! :-)

Fossingar x 2

Alla har dåligt bordsskick idag, till och med jag leker med maten, och plötsligt sitter J och petar sig mellan tårna mitt i middagen.
"Vad gör du, J?" undrar jag.
"Jag känner på tårna, de är jättesköna!"

H har andra problem med fötterna. Senare på kvällen klagar hon:
"Jag kan inte gå, jag har fel fötter!"
"Vems fötter har du, då?" undrar jag.
"Dina" svarar hon.
Stackars barn.

Det sätter vi P (fram)för

L har fått för sig att hon ska prats P-språket vid maten:
"Pan pag på potatis, pack", säger hon (alltså "Kan jag få potatis, tack").

Det får hon och när hon smakar på potatisen så ber hon genast att få "pite-palt".

Jaså, potatisen dög inte, hon vill ha palt istället? Men... det äter vi ju aldrig! Efter lite eftertanke skickar jag henne saltet - det betyder förstås "lite salt"!

L vet vad palt är, för det har hon sett på Emil; "Det är det som är blod i!". (Kanske inte just i pite-palt, men ändå?) När hon förstått vad hon har sagt säger hon "Pet par poligt!"

Sen sätter vi P för P-språket för idag...

Meddelande till mamma

H har en liten röd leksakstelefon som man kan spela in meddelanden på. När man har spelat in något så är regeln att man säger högt och tydligt "Meddelande till L!" eller vem som nu ska lyssna. Idag fick jag ett meddelande av J som löd:

"Mamma, du är en bra mamma, fast jag tänker ändå flytta ifrån dig på lördag!"

Jag lyssnar först och sen lyssnar L, som säger: "Det var roligt, J!"

J svarar ganska stolt: "Äsch, det var väl inget!"

T-aj(!)-kwondo

Visste ni att man använder massor av magmuskler när man:
- Skrattar
- Hostar
- Klipper gräs
- Reser sig upp från soffan
- Vänder sig om i sängen?

Det visste ni säkert redan. Nu vet jag det också. Vår tränare säger att vi kommer att få tvättbrädor allihop om vi tar i ordentligt på övningarna. Tja, jag vet inte jag om det behövs - jag har ju trots allt en tvättmaskin!

Man blir så glad av choklad!

När jag hämtar lilla H på dagis sitter alla barnen och äter muffins till mellanmål. Eller nåja, de flesta har bara pappersformar framför sig, men en liten flicka har en bit kvar.

"Oj, så gott, chokladmuffins med glasyr och allt!" säger jag till henne.
"Nej, det är inte glasyr, det är chokladpaj i" förklarar flickan lyckligt.
"Jaha! Var är min muffins, då?" försöker jag.
"Borta!" skriker alla barnen förtjust.
"Du får ingen!" konstaterar ett annat av barnen nöjt.

Det är alltid kul med barn som trivs på dagis! :-)

Räkna med bråk

Dagens femåringar är så smarta. Om man frågar J vad en fjärdedel plus en fjärdedel är, så svarar han:

"Det är ju superlätt! En halv!"

Jag berättade detta för min kollega I (iiiinte för att skryta om mina barn, inte aaalls) som sedan hade provat på sina barn hemma när de åt pizza, och även hon hade konstaterat att detta inte är något problem för femåringar.

Därmed är det bevisat. Femåringar är bra på det där med bråk!

Matlagning enligt recept

Jag lagade en kycklingpaj till middag igår, vilket passade bra eftersom jag köpte en grillad kyckling när jag var och handlade tidigare under dagen. Så här gick det till:

Jag tar fram mitt favoritrecept och börjar läsa. Jaha, degen ska bara innehålla smör och mjöl - bäst att lägga till lite havrekli - det blir ju inte GI för det, men ändå.

Okej, till fyllningen. En röd och gul paprika. Ja, en röd hade jag, men ingen gul. Och så ska det vara en gul lök. Ahh!! Vi har ingen lök hemma!! Och jag som just storhandlade. Nåja, jag hittar ett paket champinjoner i frysen, det får ersätta lök och paprika. Sådär ja.

Nästa punkt: Rör ner lite mjöl och späd med grädde. Jag tyckte att jag såg ett paket matlagningsgrädde i kylen precis. Japp, där var det. Bäst före 7 oktober, så bra, fast det var visst öppnat - bäst att kolla - hoppsan, mögel. Men där bakom kasslern står en gammal creme fraishe! Jippie! Bäst före 5 september. Aj, då. Nå, "bäst före" är ju en riktlinje, eller hur? Öppnar och luktar - verkar heeelt okej. I med den bara.

Tillsätt en deciliter chilisås. Det finns! Det finns! Lägg i kyckling och ananas. Ananas, det var värre, hm, fryst mango funkar nog lika bra. Krydda med två teskedar Italiensk salladskrydda. Den är slut. Typiskt. Tar Grillkrydda Provencal istället. Och så sjuss in i ugnen!

Frågade barnen om de tyckte att den såg god ut när den var ute ur ugnen.
"Ja, den ser inte så dum ut", säger L artigt.

Frågar sen om de vill smaka.
"Nejtack!" säger L & J snabbt i kör. H vill smaka. Hon vill aldrig missa något.

Det lustiga är att den smakar precis som den brukar.

Omständliga toalettbestyr

Idag bestämde vi att H skulle ha trosor på sig istället för blöja. Hela dagen har innehållit massor av toalettbestyr. Här kommer ett referat av det senaste:

"Jag ska kissa på toaletten, mamma! Kan du hjälpa mej?"

Det gör jag, och när H väl sitter där kommer nästa instruktion:
"Kan du gå? Jag vill ha lugn och frid!"

Jag går. Sekunden senare ropar hon:
"Mamma, paaaapper!"

Jag går förväntansfullt in. Har hon verkligen kissat? Det har hon inte. Hon har bara kommit på fler instruktioner:
"Mamma, kan du hålla mej sällskap?"
"Mamma, kan du sätta på vattnet?"
"Släck ljuset!"
"Mamma, kan du tända ljuset?"

Efter ett tag är hon 'klar'. Då svider det plötsligt och hon vill ha salva. Hon går och undersöker förrådet av salvor och hittar Idominsalva.
"Den här är bra", mumlar H för sig själv och skruvar av korken och tittar efter. "Nej, usch, den är full av salva..."

Nåt kiss har det inte kommit, men dagen är ju inte slut än!

Fuskinlägg

Vid middagen kom jag på att jag inte har bloggat idag. Vi har haft fullt upp. Först var vi och klippte J och sen gick vi inpå H&M och skaffade lite höstkläder (för J kom ut ur sitt rum i morse med ett par alldeles för korta byxor på sig och grät - de andra byxorna som fanns kvar i lådan var det ett stort hål i - hm, borde nog tvätta lite). J & L provade kläder så att galgarna sprutade och byxorna flög. Sen bar det av till ett kalas långt ute på en ö i skärgården till en av L's kompisar.

Så, jag utbrast med lätt spelad panik i rösten:
"Ahhh, jag har ju inte bloggat i dag!!! Säg genast nåt roligt, nån!"
Ungarna stirrar på mig och skrattar sen.
"Det var roligt", påstår L. "Skriv det!"

Fusk, men okej då. Nöden har ingen lag!

Fredagslogik

Logiken gör en volt på fredagseftermiddagar när alla är trötta efter veckans vedermödor. Mest är det H's logik som krumbuktar:
H: "Mamma, du är inte snäll."
Jag: "Nehej, vad gör jag som inte är snällt då?"
H: "Går och lägger dej..."
Jag: "Varför är inte det snällt, då?"
H: "För att du är förkyld..."

Ja-haaa!

Senare får jag hicka.
"Har du hicka?" undrar L.
"M-hm (hick!)" hickar jag.
"Det går över om du äter mycket morot", förklarar H och kastar en morot åt mitt håll.

Efter en stund är min hicka borta och J har hicka istället varpå han säger till mej:
"Jag önskar att dina tandtroll kunde få min hicka."

Undrar hur det skulle kännas?
Hurra, nu kommer C hem, logikens mästare! Vi är räddade!

J's datorgrafik

J har börjat jobba så smått med datorgrafik. Det bästa är nästan de kreativa titlarna på konstverken:

- Chokladfabrikens återkomst

- J's Grindaffär

- Den Blå Diamanten i Grottan

Verktyg för skapandet är Paint.

* Dagens husmorstips *

Om eder kära son eller dotter (liksom min H) har en skär tusenfoting i sin ägo, och denna leksak har råkat komma med i lördagstvagningen och därvid blivit alldeles kletig och hopklistrad såsom den vore doppad i Karlssons klister, så kommer här ett välbeprövat tillika enkelt tips:

1. Tag den klistriga tingesten och stoppa den i en vanlig plastpåse avsedd för hushållsinfrysning.

2. Tillsätt en knapp tesked vanligt potatismjöl (detta har de flesta husmödrar hemma i dessa skördetider då krämkoken avlöser varandra vid spisen)

3. Skaka om kraftfullt. Tag ur leksaken och skaka av överflödigt mjöl, gärna över hushållsvasken. Nu är leksaken så gott som ny! Se den enkla bildserien nedan, om instruktionerna var oklara.

Fö-syyld!

Lilla H är hemma och är förkyld idag. Jag kommer hem till lunch och tar ett stort glas vatten till min pata och köttfärsbiff. H vill också ha vatten.
"Det är bra att dricka mycket när man är förkyld", säger jag och ger henne ett glas.
"Man måste dricka mycket när man är förkyld, mamma..." säger H,
"...annars blir man jätteförkyld...", fortsätter hon, "...och då kräks man!"

Oj, det hoppas jag inte. Så vi skålar med våra vattenglas och dricker riktigt stora klunkar för säkerhets skull.

Dyrbara droppar

Jag var och lämnade blod idag efter jobbet. När man är klar får man gratis fika och en present. Jag valde paketer med lotter, en trisslott och en tialott. Det vore så coolt om man vann en massa pengar på en trisslott som man fått när man lämnat blod, för då kan man kalla dem "blodspengar".

PS. Har skrapat dem nu. Jag vann 20 spänn på tia-lotten. Tjo-hoo!!! Blooooodspengar... DS.

Ingen pasta

I går kväll åt vi stekt lax, smörgås och grönsaker till middag. L påpekar att lax och smörgås är en konstig middag. Tydligen tycker H det också, för hon tittar på sin tallrik och frågar:
"Finns det ingenting att äta?"
"Jo, massor av mat på din tallrik", svarar jag lite förstrött.
"Ingen pasta?" undrar H.
"Nej, smörgås blir det idag", förklarar jag.
"Ingen pasta", konstaterar H.
"Ingen pasta", bekräftar jag.
Då utbrister H upprört:
"Nej, säg inte det, 'ingen pasta', jag säger det för mej själv!"

Det ska väl lära mej att inte härmas! :-)

Taekwondo no 2

Jag gick till min andra Taekwondoträning igår. På vägen gick jag förbi några grabbar som spelade fotboll. De råkade sparka ut bollen framför mej, så jag kickade tillbaks den till dem och kommenterade att bollen var ganska paff.

"Är du fotbollstränare?" ropade en av dem efter mej.
"Ne-hej!" skrattade jag tillbaks eftersom det var en ganska dråplig tanke.
"Varför har du en vattenflaska med dej, då?" frågade killen.
"Öh, jag ska gå och träna Taekwondo" sa jag.
"Jaha, det visste jag inte" sa killen, och han lät faktiskt ganska imponerad på rösten.

Jag sa för säkerhets skull att jag bara hade tränat en gång innan. Men ändå. Två gånger i kampsportsträning, och redan har ryktet börjat sprida sig i kvarteret...

L var på sin första träning innan mej. Hon tyckte också att det var kul, så hon ska börja. L's tränare var kvar när vi började värma upp.

"Nu kommer du at sova lika gott som L i natt!" hojtade han efter mej. Det gjorde jag.

Stor skillnad

Y på jobbet var på skojhumör igår (som vanligt, skall tilläggas). Jag stod ute i korridoren och viftade med ett testobjekt vid fönstret då Y kom förbi, och han tyckte väl att det såg ut som jag höll på att mäta något. Han tyckte då att det var lämpligt att mäta även mej, för att se om jag växte något. Han drog således ett streck på fönstret med en whiteboardpenna ovanför mitt huvud. Strax därpå kom C, vår projektledare, förbi. Han ställde också upp på att bli mätt efter lite himlande med ögonen och skakande på huvudet.

Y drog sedan ett lodrätt streck mellan dessa mätpunker och förkunnade att detta var skillnaden mellan en testare och en projektledare. Skillnaden var ett huvud. Mycket roligt! (Det var inte jag som var längst, alltså...)

Nål och tråd

Lilla H ska pärla och får en stoppnål trädd på en tråd. Hon sitter och pärlar ett par minuter, men sedan förvandlas tråd, nål och pärlor till en liten bebis. Mamma och bebis ska ut på rymdäventyr minsann. De båda går ut och stökar ett tag i hallen, sen kommer H tillbaks ensam.

"Bebisen skriker", förklarar H för mej.
"Var är den då?" undrar jag.
"I pappas sko."

Jag ser framför mej hur en stressad C hoppar runt på ett ben följande morgon och försöker klä på barnen med en nål i foten. Men sen räddas bebisen av mamma H och allt är frid och fröjd igen.

PS. Hittade just "bebisen" i skon igen. Tog ett kort på den. DS.

Bättre utan översättning

H och J har hittat på en sång. Den går så här:
"A-na-do-de-li-po-la"
Denna sång sjunger de tillsammans upprepade gånger. Jag skrattar åt dem för det är så sött att se dem sjunga tillsammans sådär, och eftersom J är väldigt medveten om att roliga saker hamnar i bloggen frågar om jag inte kan skriva ner det.

"Vad betyder det ni sjunger, då?" undrar jag.
Utan att fundera ens en bråkdels sekund svarar J:
"Att du är en trippel-bajskorv!"

Föredrar nog den ursprungliga texten i alla fall.

Två kortisar

Ettan:

Kiss-och-bajs-humorn är ständigt närvarande i vår familj. Här kommer en goding:
H: "Jag bajsar..."
Jag: "Har du redan bajsat?"
H: "Nej, jag ska bajsa igång nu."

Tvåan:

Söndagmorgon. Alla tre barnen tittar på morgon-TV, programmet "Charlie och Lola" börjar precis. Jag gör i ordning ett fat med smörgåsar som jag ställer på soffbordet. L sammanfattar belåtet detta livets goda:
"Både underhållning och frukost!"

Vid fara, spela död!

Lördag kväll. Dags för tandborstning. J jagar L utanför badrummet. Efter ett tag tröttnar L, som ropar:
"Sluta J, annars säger jag till mamma!"
Jakten fortsätter där ute och strax hörs nästa rop:
"Mamma, säg till J!"
"Sluta jaga L, hon tycker inte det är roligt" säger jag från badrummet eftersom plikten så kräver.
J slänger sig då på golvet och låtsar att han sover, tittar upp på mej i nästa ögonblick och säger förorättat:
"Sluta störa mig när jag sover!"

En kvart senare sover han. På riktigt. Tror jag åtminstone.

Kärlekens språk

Ibland förstår man inte riktigt vad H säger, även om hon talar ganska rent (fast inte så rent som det verkar på bloggen kanske :-). Ibland pratar hon gallimatias med vilje, som nedanstående exempel:

H: "Kala-ba-la-do."
Jag: "Vad säger du, lilla H?"
H: "Kala-ba-la-do!"
Jag: "Vad betyder det, då?"
H: "Att jag älskar dej!"

Mmmm, finns det något bättre språk?

Hönan i ägget

Apropå ingeting alls säger C vid bordet:
"J, vad kom först, hönan eller ägget?"
"Jag förstår inte" säger J.
"Ägget, för det fanns ägg långt innan det fanns hönor!" säger C och löser det gamla filosofiska problemet lika enkelt som man hugger sönder en Gordisk knut.
"Dinosaurieägg, till exempel" lägger jag till, för det är är något som jag vet att J kan relatera till.
"Man får ändra på frågan då", fortsätter jag. "Vad kom först, hönan eller hönsägget?"
"Hönan förstås, definitionen på ett hönsägg är att det är lagt av en höna" briljerar C.
"Okej, vad kom först, hönor eller ägg med hönor i, då" säger jag och märker för sent att jag gått i fällan.
"Det finns inga ägg med hönor i" säger C.
"Det finns bara ägg med kyckligar i" säger J glatt.

Bild ritad av L

Ombytta roller

Var på min första Taekwondoträning igår. Det var jobbigt, svårt (vi skulle hjula under uppvärmningen, jag som tyckte det var illa nog med kullerbyttorna...) men väldigt kul!

Det var vuxenträning, men medelådern låg nog på halva min ålder ungefär. När passet var slut frågade vår trevlige och mycket kompetente tränare (som var i tjugoårsåldern) om jag hade varit aktiv inom kyrkan.
"Ja-a" svarade jag.
"Då har du varit min konfirmandledare!" sa han.
Tyckte väl att han såg lite bekant ut. Ja, vad säger man? Ombytta roller!

Mormor och barnbarn

Jag småbråkade lite med L och J i soffan, då H träder in till mitt försvar:
"Nä-e, sluta L, det är faktiskt mitt barnbarn!"
Sen vänder hon sig till mej med armarna utsträckta:
"Kom mitt barnbarn och lägg dej i mitt knä!"
Så det gör jag och så blir jag ompysslad en stund. Sen vill mormor minsann bli matad med falukorv och makaroner i soffan. I vårt hus går tiden fort, både fram och baklänges!

Räkning och sång

H dricker vatten ur en mugg och räknar högt klunkarna hon tar:
"En... (klunk) Två... (klunk) Fyra... (klunk)"
Jag kan inte motstå frestelsen utan frågar:
"Men tre, då?"
"DET KOMMER!" hojtar H, som inte ser ut att förstå varför jag är så rackarns otålig.

Förut idag hittade H på en ny sång med inspiration från en reklamfilm som går på TV just nu. I filmen får man se en Kalles kaviar-blå bakgrund med gul text, samtidigt som en röst säger: "Tänk på ett pålägg!"
När H hörde detta första gången svarade hon "mögelost", fast nu har hon lärt sig att det ska vara kaviar (som är ett annat av hennes favoritpålägg).

Sången gick i alla fall så här, kort och gott:
"Jag brukar säga kavila-la-lar,
å mögelost säger ja', ja', ja'!"

Flyg och far, alla vapen!

Vi pratade på lunchen om den senaste tidens skottdramor som det har rapporterats om i media. E menade att gänguppgörelser är ett mindre problem, för det drabbar inte 'oss vanliga icke-gängmedlemmar' och "om man skulle komma ivägen och råka se något så har man inte sett nåt så är det inget problem". Hänger ni med?

Lite senare sa han dock att han inte gillade turistorter där det dräller av poliser som är utrustade med varsin Kalashnikov. Dubbelmoral? Fast man vet förstås aldrig när E är ironisk...

På en flygplats som någon hade besökt stod det förresten på ett ställe:
"No weapons beyond this check-point."
Nähä, var ska man göra av dem då? Finns det speciella förvaringsboxar i närheten? Eller borde man ha checkat in dem långt tidigare? Nåja, det kanske bara var riktat till flygplatspersonalen. Vilket är oroväckande det med.

Senare berättade G som har rest en del till Saudiarabien att han hörde om en kvinna där som jobbade som pilot för jumbojets. Bra jobb, men problemet var bara hur hon skulle ta sig till jobbet - kvinnor får (eller fick?) tydligen inte köra bil i Saudiarabien.

Ur led är världen.

Stress och skador

Det var en skaderik dag på dagis/fritids idag. L har ramlat och dessutom fått en flis i fingret så hon fick gå till skolsystern. Blodet rann när den skulle pillas ut med nål och pincett. H fick ett getingsstick i tummen, men tog det med fattning, och J har ramlat och slagit sig.

Själv har jag bara drabbats av lätt stresshjärna, det var mycket på jobbet idag. Jag lyssnade på radion i bilen på vägen hem och tyckte att de utalade ordet "egendom" så egendomligt (!) flera gånger i rad. Fattade till slut att det var "EG-dom" de sa. Vad domen gällde har jag ingen aning om för jag var fullt upptagen av att kryssa runt i eftermiddagstrafiken för att inte hämta för sent på dagis.

Får ändå säga att det var en lyckad dag - ingen i familjen har kräkts! :-)

Guldlocksfisk

Eftersom J ska bli vattenutforskare när han blir stor, så pratas det mycket om fiskar och valar och andra vattenlevande djur hemma hos oss. Fråga honom bara hur många ägg en torsk lägger, så vet han svaret: 9 miljoner. (De' va' la' roligt!) Idag under middagen filosoferade han över späckhuggaren:
"Späckhuggare är som en slags val... fast liten. Eller som en slags delfin... fast stor!"

Pommes fritesen som serverades till middag slöks med späckhuggarfart de med, fast efter ett tag tog det stopp för både L och J. Bägge hade en hög kvar på tallriken.
"Ska ni inte äta upp?" undrar jag.
"Mina pommes frites är alldeles för hårda" klagar L.
"Mina är alldeles för mjuka" klagar J.
Fattas bara att H skulle klämma i med "men mina är alldeles lagom!" (fast det gjorde hon inte).
Så J och L bytte tallrikar och sen sa det bara slurp innan allt var slut!

Gurka till middag

Funderar på vad vi ska ha till middag. Undrar just vad de åt på dagis och fritids? Jag frågar H vad hon åt.
"Ingenting", säger hon sorglöst.
"Nehej? Vad åt de andra barnen då?" frågar jag.
"Spaghetti" säger hon efter att ha funderat lite. Detta är hennes favoriträtt, så det är inte säkert att det är sant - det kan ha varit det första hon kom på att säga. Jag byter strategi.
"Vad tycker du att vi ska äta idag, då?"
"Gurka!" tycker H.
"M-hm, vad mer då?"
"Tomat. Och morot."
Det låter ju bra, så det tar vi. För att slå på stort lägger jag till köttbullar och potatismos till menyn också. Lite senare frågar jag L vad de fick i skolan. De fick korv och makaroner så spaghetti var ju inte helt åt skogen. Ska se sen om jag hittar matsedeln för höstterminen så att jag kan sätta upp den på ett lämpligt ställe. På kylskåpet, kanske!

Pålitliga typer

Farmor ringer under middagen och meddelar att hon kommer förbi lite senare med en leverans av Nürnberger.
"Mmmm, min favoritkorv!" utbrister L av denna goda nyhet. "Det går inte att äta sig mätt på den, så god är den."
J nämner att man kan äta sig mätt på bajskorvar.
"Neeej, J, inte medan vi äter" suckar jag.
"Bespara mig dina kommentarer, tack," inflikar L, "de passar inte vid maten!"
Denna mycket vuxna och korrekta replik får oss att skratta.
"Jag vet inte ens vad 'kommentar' betyder" säger L sen.

Detta för oss in på ämnet politiker, som ju brukar säga 'inga kommentarer' när de blir ansatta av journalister. Jag frågar L om hon vet vad en politiker är.
"Politiker, ja, som man kan lita på. PÅ-LIT-iker!"
Hör ni det, det finns gott hopp om framtiden, alla ni folkvalda där ute!

Ooorättvist!

L kommer hem från skolan och inser att brorsan har tittat på film hela dagen och dessutom fått läsk.
"Oooorättvist" tjuter hon.
Jag och J försöker lugna henne.
"Hade du hellre velat vara hemma och kräkas?" undrar jag. Det ville hon ju inte.
"Och jag har inte ens fått någon mat på hela dan - jag har bara ätit frukost!" säger J.
Det tycker jag är lite orättvist - jag har ju frågat honom en gång i kvarten om han vill ha något att äta, vilket jag påpekar för honom.
"Kan jag få lite kyckling, tack?" säger J nu snällt och lägger huvudet på sned.
Så J får mat och L får se på Grottpojken Rai och alla är nöjda och glada igen.
"Jag hoppas att jag kräks i morgon också!" summerar J belåtet.

Måndag i soffan

J vaknade i morse och klagade över ont i halsen. Jag satte honom framför Barnkanalen och funderade över hur illa det var medan jag gjorde mig i ordning för jobbet. Kanske att han kan gå till dagis i alla fall? Eller inte? Eller kanske? Jag väcker C för att konferera. Då hör vi ett välbekant ljud nerifrån TV'n - det är någon stackare som kräks. Tja, det avgjorde i alla fall saken!

Resten av förmiddagen ägnas åt "Grottpojken Rai" (för J) och att skura mattan och tömma hinken (för mig). Rai lever på dinosauriernas tid (inte helt historiskt korrekt) och den värsta dinosaurien som hela tiden försöker äta upp honom heter Cyrano.
"Jag tror att jag vet vad Cyrano heter i efternamn", funderar J. "Kanske 'Vasstand'?"
"Eller kanske 'De Bergerac'" föreslår jag.

Efter fyra timmars TV-tittande är det värsta över. Med kräkandet i alla fall. Rai ligger fortfarande pyrt till. Men vi har gott hopp om honom också.