Dumma lilla Honey...

Hört vid dagens frukost:
Jonee: "Honey, härma mej nu: 'Jag är en dumsnut'."
Honey: "Jag är en dumsnut!"
Allmänt skratt. Honey försöker sig nu på att ge igen:
Honey: "Jonee, nu ska du härma mej! 'Du är en dumsnut'."
Jonee (väldigt glatt och tjänstvilligt): "DU är en dumsnut!"

Lite som Schyffert

Honey är lite som Henrik Schyffert ibland (om ni såg hans "The 90's – ett försvarstal" förstår ni vad jag menar).

Mitt i frukosten utbrister hon:
"Oj, måste kissa!" och sätter iväg mot pottan. På vägen ropar hon:"Jag orkar mina flingor!" till mej för att jag inte skall ställa undan dem.
"Okej," svarar jag, varpå Honey lägger till:
"..eller inte!"
Ifall hon inte orkar i alla fall. :-)

Semester, semester...

Ännu en semesterdag... Igår var vi på Universeum och såg ormar äta möss och så, så idag var det en vilodag. Följande har vi uträttat:

1. Joggingtur i arla morgonstund (som fick en abrupt paus i en busskur i och med en störtskur - lita aldrig på G-P's väder...)
2. Hm... frukost åt vi väl?
3. Ja, och lunch måste vi ju ha ätit?
4. Barnen duschar på altanen i nästa kraftiga störtskur (den var med på G-P's väder)
5. Middag - fuskgrill igen, kyckling denna gång. Kom på en ny text på "Vingar för pengarna" som passar Jonee: "Jag ska köpa bacon för pengarna, och äta upp det med händerna". Det kommer jag ihåg, för det var typ tio minuter sen.

Läser för övrigt en bra bok, vad den nu heter (Bilden av Phoebe, var det visst), det är kanske därför jag är lite disträ.

Olika förmågor

Sommaren är något regnig. Jag har fusk-grillat kött i en grillpanna på spisen till middag till allas belåtenhet.
- Du kan laga mat du, mamma, säger Lynn nöjt.
- Jag kan äta mat, jag, inflikar min man.
- Det är nog din förmåga, funderar Lynn vidare.
Som magiska varelser kan ha förmåga att kasta eld, och så, tolkar jag det.
- Vad är min förmåga, då, undrar Jonee. Att ha en blöja på huvudet, eller? Det sista säger han sarkastiskt, om nu sexåringar kan vara sarkastiska. Vi kommer överrens om att hans förmåga nog är att vara snäll. Och att räkna, såklart.

Inte många rätt

Honey leker att jag är hennes bebis. Eller nåt. I alla fall grälar hon på mig medan hon kammar min lugg så jag inte ska få hår i ögonen.
"Nej... Jag fattar inte varför du är så glad!" grälar hon, varpå jag skrattar så att jag skakar.
"Åh!" forsätter Honey. "Du skakar ju bort din frisyr!!!"

Ner i beståndsdelarna

Konversation i bilen (i sammandrag):

Jonee: "Vad är elektroner gjorda av?"
Jag: "Hm, de är inte gjorda av något, de bara är"
Jonee: "Vad är atomer gjorda av, då?"
Jag: "Protoner, neutroner och elektroner."
Jonee: "Vad är... hette det protoner? ...protoner gjorda av då?"
Jag: "Öh.. Kvarkar, var det väl."
Jonee: "Vad skulle finnas om det inte fanns atomer?"
Jag: "Ingenting, typ."
Jonee: "Om det inte fanns atomer skulle människorna inte veta så mycket om hajar. För då skulle det varken finnas hajar eller människor!"

Så sant som det är sagt.

Rara bär

Vi äter bigaråer till efterrätt. Dyra små rackare, och för säkerhets skull delar vi lika. Vi får tio var. Lynn och Jonee slukar snabbt sina, medan Honey har många kvar, och dessutom hälfen kvar på de som hon har ätit på grund av kärnorna.

"Fick alla lika många?", undrar Jonee oroligt och tittar på sina renätna kärnor.
"Ja, alla fick tio var," hävdar jag.
"Jag fick elva!" säger Honey glatt, vilket resulterar i ett febrilt räknande innan faran blåses över - alla fick tio.
"Jag är sugen," suckar Jonee och tittar på Honeys bär. "Måste suga lite på kärnorna..."
"Får vi tugga på dina rester, Honey?", frågar Lynn längtansfullt.
"Nej!" säger Honey. "Jag ska äta lite mera..."

Ha, det skulle kunna vara hämtat från en Irländsk barndom.

Fabricerade klänningsproblem

Klockan är tio på söndagsmorgonen. Inget av barnen är påklädda.
Dags att klä på sig, tycker Chris bestämt. Jag följer med upp för att styra upp det hela.
Jag föreslår en klänning för Honeys del och visar upp den-allra-finaste-klänningen (som hon ändå snart växer ur och tål att slitas på).
- Nej, inte den, den har jättehårda armar!
- Okej, (den är visst redan urväxt) den här då? säger jag och visar upp en mjuk, blå favoritklänning.
- Öhh... Den klias. Eller nåt... säger Honey.
Sen skrattar hon och tar på den ändå. Åt fel håll.
Till slut är vi klara och går ner till Chris som fortfarande sitter med bara shorts på sig...