Rostad spårvagn

Jag sitter och äter rostat bröd till frukost. Honey tittar på mej och säger:
"Det låter som en spårvagn när du knaprar!"
Hon låter som en äkta Götborgare. Fast hon har då inte sätt många spårvagnar i sitt liv, eftersom vi bor i en kringkommun.

Ingen anledning att må illa!

Mormor kommer och passar barnen idag för vi ska titta på bil. Honey tror att vi ska åka till mormor och frågar:
"Kan vi ta med några blöjor?"
"Nej, mormor kommer hit", säger jag. "Vi ska inte åka."
Jonee förklarar glatt för Honey, med bebisröst:
"Hörde du Honey, vi behöve' inte bli åksjuka denna gången, mojmoj kommer hit!"

Julpynt

Vi julpyntade huset igår, på Lynns initiavtiv. Adventsstjärnor och ljusstakar och ljusslingor åkte upp i kök och vardagsrum. Menorken och tiden räckte inte till till övervåningen, så idag när vi kom hem frågade Jonee:
"När ska vi julpynta i våra rum?"
"Hm, jag vet inte" svarade jag lite undvikande.
"Åh, jag kommer ihåg hur det såg ut förra året..." säger Jonee längtansfullt.
"Jaha, hur var det då?" undrar jag, som inte kommer ihåg så mycket.
"Tja... Det var väl lite stökigt så där..."
Ja, men då är vi ju redan klara!

Positiv saknad

Jag har varit ute på ett ärende i några timmar, kommer hem, lyfter upp Honey och kramar henne och säger att jag har saknat henne. Hon svarar:
"JAAAA! DU HAR SAKNAT MEJ!!!"

Det verkar vara näst intill en personlig seger för henne. Ska nog säga att jag saknar henne lite oftare! :-)

Kal-sång

Honey ligger och sjunger på golvet i badrummet:
"...om du vill, så får du inte... ...å jag vill köpa nya kalsonger..."

Ska hon äntligen sluta med blöjor, tro?

Gratis bönor åt alla!

Jag försöker återinföra lite GI-tänk i mathållningen, så idag öppnade jag en burk Kidneybönor. Jag frågade om Honey ville smaka och till min förvåning skrek hon "JAAA! Det är min favorit!".
Så jag hällde upp lite bönor på hennes tallrik och hon förtydligar "Det är gratis!".
Jo, för henne är det ju faktiskt det, och ganska billigt för den som betalar också. Och hon åt dessutom upp nästan alla bönor!

Konst-åkning

TV-programmen "Idol" och "Stjärnor på is" använder samma låtar i stor utsträckning. Är det för att slippa betala dubbelt till STIM, måntro? Ikväll åkte stjärnorna till "Michelangelo".
Lynn gick och småsjöng på den efter programmet medan vi gjorde oss iordning för sängen, men bytte ut låtens huvudperson mot en mer nutida profet:
"Nikelodeon, åh-hå-å-å, men så svara då..."

Får nog ta med ungarna till ett konstmuseum snart, så att de får njuta av lite finkultur också! Fast vi var ju förstås på vernissage hos farfar ikväll, det får allt räknas. Oj, nu måste jag gå upp och krama gonatt!

Utökad målgrupp

Vi kollar som vanligt på Idol på fredagskvällen. Lynn kommenterar Anders och Laila i juryn:
"De har samma efternamn."
"Ja", säger jag, "de har varit gifta."
"Men nu är de inte ihop längre!" konstaterar Lynn.
"Nej. Hur visste du det?" frågar jag, för det lät så tvärsäkert.
"Det har jag läst i Amelia."
Aha. Kanske dags att de börjar göra reklam för leksaker i Amelia - deras målgrupps ålder verkar ha utökats på sistone.

Datormuta

Det finns ju vissa fördelar att Honey är så såld på datorspel också. Idag ville hon till exempel inte äta upp sin kvällsmat, utan ville spela datorspel istället. Jag sa att hon kunde få låna datorn en stund om hon åt upp sin smörgås. Motvilligt sa hon då:
"OKEJ DÅ!"
Tio minuter senare var smörgåsen uppäten, och så fort jag är klar med det här inlägget, blir det "Super Cow"! Häpp!

Väderdans

Miss Li's "Ba ba ba" har gått varm på iPoden idag. Honey och Lynn bytte om till klänningar och dansade runt i vardagsrummet.
"Jag dansar som en regnbåge!" säger Honey och snurrar.
"Jag dansar som ett paraply!" kontrar Lynn och virvlar runt så att kjolen står ut.
Deras regndans funkade ganska bra i alla fall - det snöade senare på kvällen.

Gråt inte över spilld mjölk

Det blir svårare och svårare att blogga, för så fort Honey får syn på datorn så vill hon spela datorspel. Det rimmar illa med de fem lättlästa broschyrer som Jonee fick hem från dagis idag.
Det är kommunens hälsoprojekt för barn och unga som har givit ut dem. Det var olika teman: En om att begränsa TV och datortiden, en om att det var nyttigt med frukt och grönsaker, en om att dricka vatten istället för saft och så vidare. Trevliga saker, vi fick ganska bra poäng på allt utom det där med TV och dator, då. Tur att jag hann läsa alla innan Jonee spillde ut sin mjölk över alltihop, så att vi fick slänga hela högen! :-)

Ny smak på Ramlösan?

Jonee kommer in i badrummet just som jag hade hängt upp ett par dukar på tork som just har blivit blekta i klorin.
"Det luktar havsvatten!" säger han.
"Nja, det luktar nog simhallsvatten snarare", tycker jag.
"Vad är det som luktar senapsvatten?" undrar Lynn som släntrar in två sekunder senare.
Hon har nog fått lite vatten i öronen igen av senaste förkylningen! :-)

Problemlösning

Det är lördag. och tjejerna är fortfarande lite hostiga och förkylda. Jonee, som inte varit sjuk är lite rastlös inne.
"Jonee, ska vi gå ut och spela lite fotboll!" frågar jag.
"Na-ej, jag håller på med datorn", svarar Jonee lite motvilligt.
"JAG vill följa med!" ropar Honey. Såklart.
"Nja, du är ju lite förkyld och det är ganska kallt och blåsigt ute", försöker jag.
"Vi kan ta med lite papper, då!" säger Honey glatt.
Att snyta näsan med, förstås. Hon är så praktisk ibland, Honey!

Lånad replik

Efter mycket övertalning går Honey med på att borsta tänderna även idag. När jag håller på att borsta suckar hon:
"När ska det här ta slut?"
Det är en replik stulen från en bok som Honey gillar, men mycket bra använd tycker jag!

Fel feber

Honey är fortfarande sjuk. Jag känner henne på pannan på morgonen när hon vaknar.
"Honey, du känns varm", säger jag. "Undrar om du har feber?"
"Nej!" svarar Honey omedelbart. "Jag har sovit, då blir jag varm. Låt mej svalna lite!"
När vi går ner för trappan förtydligar hon:
"Annars blir det fel feber om du tar febern nu. Jag måste svalna lite först."
Så det fick hon. Fast hon hade i alla fall feber när vi kollade lite senare.

"Just nu" eller "nu för tiden"?

Jag kommer att tänka på min möhippa för snart tio år sedan när jag står och steker pannkakor till kvällsmat (de som var med vet varför :-). Jag berättar lite för barnen om detta medan vi äter. Vi pratar om vilka som var med, och jag kommer att tänka på H, en kompis från högstadiet som var med. Det var flera år sedan jag hade kontakt med henne överhuvudtaget.

"Jag undrar vad hon gör nu", säger jag, lite så där högt för mig själv.
"Jag tror att hon stickar", säger Jonee.

Ha, tala om att vara närvarande i nuet. Jag borde ringa henne genast för att se om han verkligen har siarförmågor. ;-)

Ingen snäll doktor

Per Gessle har gått varm i vår musikanläggning i dag. Det sätter sina spår. På kvällen får Honey tag i ett leksaks-stetoskop i plast. Detta slår hon rytmiskt mot mina ben samtidigt som hon sjunger:
"Här kommer alla känslorna på en och samma gång..."
Mest onda känslor faktiskt. Plast kan vara riktigt hårt.

På hal is

Lynn och Jonee har just sett "Isprinsessorna" på Lilla sportspegeln och blir genast inspirerade till egna egna stordåd. Med hala sockor på fötterna snurrar de runt på vardagsrumsgolvet i olika piruetter. Lynn försöker sig på att göra "köttbullen", en klassisk isformation för nybörjare.

"Äsch, det går inte", konstaterar hon efter några försök. "Jag gör 'pannkakan' istället" fortsätter hon och glider en bit och slänger sig sedan platt på golvet. En inte lika känd isformation, men nog ganska vanligt förekommande (fast inte frivilligt)!

Söndagsgodis

Vi var och åt middag hos barnens farmor och farfar. Efter maten tittade barnen på film, och efter en stund hittade Jonee en skål med hårda halstabletter på ett skåp bredvid TV'n. Han rusade då ivrigt ut till farmor i matsalen och frågade:
"Får man ta av godiset i skålen?"
Farmor svarade att det godiset inte var så gott, men trollade raskt fram en annan skål med smågodis från köket. Sekunden efter kommer Jonee rusande genom huset med skålen i högsta hugg, ropandes:
"Här kommer godisservitrisen!!!"
Fast när det godiset var slut åt han upp halstabletterna i alla fall...

Allt som står på kylen är sant!

Barnen har dragit fram bokstavsmagneter som har legat undangömda sedan flytten (på det nya kylskåpet skulle vi nämligen inte ha samma röra av magneter och hundratals kom-i-håg-lappar som på det förra - ha, vad man bedrar sig själv ibland).

Idag skrev Lynn följande mening med magneterna:
"NU ÄR DET SOMMAR IGEN" (det finns bara stora bokstäver).

Jag ser det som en anledning att provsmaka Martinin som Chris hade med sig från Canada när han kom hem idag - det är verkligen en perfekt sommardrink!

Lek och gråt

Jag kom på en ny rolig lek idag. Så här leker man:
Man säger: "Jag är en hackspett, och du är ett träd!"
Sen hackar hackspetten på trädet lite grann. Jättekul, tills jag fick vara ett träd och Lynn, Jonee och Honey var hackspettar. Samtidigt. Hur kan man komma på en sån dum lek egentligen?

Leken slutade, inte helt oväntat, med att Honey fick en smäll av någon i den allmänna hackspettröran och började gråta.
"Oj, nu får vi sluta, nu fick hon ont på riktigt" säger jag.
"Nej, jag fick inte ont på riktigt", säger Honey och avbryter gråtandet.
"Jag fick bara ont så här!" fortsätter hon och demonstrerar slagstyrkan mot min arm. Nej, det gjorde ju mycket riktigt inte alls ont!

Senare på kvällen blir hon ledsen på riktigt i alla fall, när jag tycker att det är dags att sova.
"Jag vill inte gå och lägga mig! Jag vill spela dataspel!", tjuter hon upprepade gånger.
Puh, och hon är ändå bara två och ett halvt! Hur ska det bli om tio år?

Mycket att göra

När jag hämtar Jonee på dagis, så säger han att det inte är teckningsdag idag, men att han i morgon ska ta hem 16 teckningar.
"Oj, är det sant?" frågar jag.
"Ja, jag skojar inte!" utbrister Jonee. "Jag har haft fullt upp!"

Sen berättar han att han faktiskt bara har gjort en teckning idag, fast nio igår. Och att han har två och en halv teckning kvar till 16 teckningar som han måste fixa imorgon!

Ska bli spännande att se alla verken imorgon!

Vaknat på fel sida

Honey var lite svårväckt i morse. Hon låg och sov så gott, rosenkindad och varm. Jag kröp ner bredvid henne för att gosa lite.
"Du e så söt", gullar jag med henne.
"Nä, det e jag inte" svarar Honey sömnigt.
"Jo, det är du! Och nu är det dags att vakna!" säger jag med ett leende.
"Gå din väg", säger Honey och vänder sig demonstrativt åt andra hållet.
Hur kan man vara så söt och så otrevlig på samma gång? :-)

Tävling och vinster

Vi var och tittade på klubbtävlingen i Taekwon-do ikväll. Det var fika (som vi åt upp), lotter (som Honey undrade om hon fick äta upp) och såklart matcher i långa rader att titta på.

Tävlingsledaren förklarade att sparringsmatcherna (där man slåss mot varandra) skulle vara i 2x45 minuter, och alla föräldrar hann förskäckt undra hur alla ungarna skulle hinna i säng innan gryningen, innan han ändrade tiden till 2x45 sekunder istället.

Allt tog ändå ganska lång tid, men till slut var det dags för kvällens höjdpunkt (enligt ungarna:): Lottdragning. Till allas glädje vann vi både en vattenflaska och ett tandskydd i juniorstorlek.

Jag frågade Lynn innan hon gick och la sig om hon hade tyckt att det varit kul.
"Tja, alla de där sparringsmatcherna var ganska tråkiga", sa hon.
"Jaha, tyckte du att tul-matcherna var roligare?" undrade jag (tul är när man visar upp olika mönster av slag och sparkar).
"Nä-e", sa Lynn.

Jag har således inte stort hopp om att tandskyddet kommer att användas av någon i brådrasket. Men Jonee sa glatt på vägen hem att han kommer att behöva det när han blir elva, för då ska han börja spela hockey.

Den dagen, den sorgen!

En lång bok

Honey har fattat vitsen med godnattsagor - de är vägen till att lura till sig extra vakentid! Igår kom hon bärandes på en bok efter tandborstningen:
"Jag har valt saga! Det är en lång bok. Det tar en lååång tid att läsa den!" konstaterade hon nöjt.

Nå, allt är relativt. Boken var i och för sej stor, men hade faktiskt bara åtta sidor. Jag läste den i alla fall så långsamt jag kunde för henne, och sen somnade hon ganska nöjd i alla fall.

Muffins på gränsen

Vi kommer hem efter att ha hämtat barnen hos mormor. Lynn får genast syn på en påse muffins i köket.
"Mmm, muffins", säger Lynn. "Vad är det för sort?"
"Äpplemuffins", svarar jag.
"Hur mycket äpple är det i?" undrar Jonee lite bekymrat.
"Fyra bitar i varje" säger jag.
Jonee suckar, och säger med sorgen stämma:
"Det kanske jag kan klara..."

Åt var och en vad den vill ha

Hos mormor & morfar pratar vi om saker vi aldrig fick när vi var små. Mormor fick aldrig en porslinsdocka som hon önskade sig, och jag fick aldrig en hund. För att inte upprepa samma misstag igen frågar jag Lynn:
"Lynn, vill du ha en hund?"
"Nä-e" säger Lynn. "Fast jag skulle vilja titta på TV."
"Jag vill ha en hund", inflikar Honey.
"Det tror jag säkert", säger jag.
"...och mormor vill ha en häst", fortsätter Honey.
"Jaså?" säger jag.
"...och morfar vill ha en nyckelpiga!" avslutar hon glatt.