Kvällslek

Honey och Jonee rasar runt minuterna före läggdags. Mest skratt, men så snubblar Honey och slår sig lite. Hon gråter, och Jonee försöker trösta:
"Inte va' lessen, Honey!"
Honey protesterar:
"Man får vara ledsen när man slagit sig!"
Lite senare är Jonee hennes bebis. Rätt som det är brottas de.
"Titta mamma! Jag brottar ner min bebis!" förkunnar Honey stolt, liggandes på Jonees rygg.

De är väl för duktiga! :-)

Bambuätare

Mormor tittar på julkort tillsammans med Honey. Ett julkort är sålt till förmån för WWF. Mormor kommer inte på vad det svartvita djuret som WWF har som symbol heter, utan frågar Honey om hon vet vad det är för djur egentligen.
"Kung Fu Panda!" ropar Honey, lycklig över att kunna svaret.

Ha, där ser man att filmtittande ändå lär barnen ett och annat!

Julaftonskväll

Barnen kommer sent i säng på julaftonskvällen och blir vänligt tillsagda flera gånger att lugna ner sig och vara tysta. Till slut tröttnar Jonee på tjatet och ropar uppbragt:
"Får man inte ens prata när man ska sova!?"

Till slut sänker sig i alla fall friden över julnatten.

God Jul till alla bloggläsare där ute!

Vad är lamm-pa?

Vi provsmakar en ny korv inför julbordet. Den innehåller 164 gram kött per 100 gram färdig produkt, så det lovade ju gott. Chris tyckte om den, men inte jag.
"Den smakar som lammkorv eller nåt", säger jag till Chris.
"Det tycker jag också", säger Honey, som också fick smaka och tilägger:
"Är det lampa i den?"

Värdelösa mynt?

Vi läste en Kalle Anka-pocket som kvällssaga. Den handlade om Farbror Joakim som jagade en tioöring (som egentligen var ett flygande tefat).

När jag sa godnatt till Jonee hade han en enkrona i handen.
"Det är min tioöring", skojar jag med honom.
"Nää", säger Jonee.
"Det finns inte tioöringar längre, men det fanns när jag var liten", berättar jag.
"Fanns det när mormor var liten också?" undrar Jonee.
"Ja, då fanns det nog till och med ett- och tvåöringar", svarar jag.
"Och när gammelfarfar var liten, fanns det nollöringar då?"

Jo, de hade ju varit bra att ha, som grindslantar när servicen var dålig, till exempel!

Jullovsspel

Igår slog Jonee oss i kortspelet "plump" allihop. Detta trots att:
- Det bara var andra gången i sitt liv han spelade ett kortspel överhuvudtaget
- Att han upprepade gånger råkade visa sina kort för oss andra

Plump går ut på att man först räkna ut hur många stick man ska ta, och sedan tar precis så många. Då får man poäng, annars får man en plump. Borde en femåring klara ett sådant spel överhuvudtaget? Tja, han har väl talang. Eller nybörjartur!

Falsk marknadsföring

Honey stod och tryckte ett tag och kom sedan och sa:
"Jag har bajsat en snöboll."
Det lät ju bra, tyckte jag, men det var bara snack. Det var samma som vanligt...

Årets pepparkakshus

Nu är årets pepparkakshus färdigställda. Tillåt mig presentera:

Granna stugan, Grannstugan och Granstugan!

Bloggtorka

Det har varit dåligt med blogginlägg på sistone. Jag hade ju kunnat skylla på julstressen, fast jag har faktiskt ingen (och det beror inte på att jag är klar med allt, snarare på att jag fortfarande är i förnekelsefasen).

Nej, den verkliga orsaken är nog att Honey är på karantän hos mormor. Hon är förkyld och har haft ögoninflammation. Hon står ju faktiskt för de flesta blogginläggen. Men nu har hon lyckats smitta mormor med sin hosta, så vi ska hämta hem henne så hon blir frisk till jul (mormor alltså). Då skall det väl bli fart på bloggandet igen!

Allt fixar sig.

Till alla buggar (alltså; fel i mjukvaran (alltså; datorprogrammet)) som rättas bifogas en kommentar om vad som har gjorts för att rätta felet. Jag får ett mejl (alltså: elektroniskt brev) varje gång någon rättar en bugg.

En av utvecklarna hade bifogat följande kommentar (ungefär, jag har ju inte fotografiskt minne):
"The bug was caused by a bug fix. The fix has been fixed."

Jag kommentreade att jag tyckte det var en rolig kommentar, och utvecklaren svarade:
"Va? Är det någon som läser det där?"

Ingen måne

"Jag kan inte nå till taket" sa Honey idag. "För jag är ingen måne!"

Efter att ha skrivit detta i inlägget kommer jag inte på någon bra avslutning. Jag sitter lite för länge och funderar, för nu kommer Honey och säger:

"Men kan du blogga eller? Du skulle ju blogga!"

Antagligen vill hon spela dataspel när jag är klar. Bäst att jag slutar nu!
:-)

Hårdsmält middag

Honey kretsar runt mina ben medan jag försöker laga middag.
"Kan du bääära mej?" gnäller hon.
"Nej, tyvärr, jag lagar mat", svarar jag.
Efter några försök på samma tema byter hon taktik:
"Men, vi skulle ju läsa några böcker!"
Detta har jag inte lovat, såvitt jag minns. Fast jag kan ju minnas fel, så jag svarar:
"Jaha, men jag måste laga mat nu."
Honey ger sig inte beträffande böckerna, och till slut säger jag:
"Men vad ska vi äta till middag, då, om jag inte lagar mat?"
"Vi kunde äta några böcker" muttrar Honey trumpet.
Ja, varför inte, när ingen ändå tänker läsa dem!

Sååå mycket glögg drack vi inte...

Idag var vi på luciamys hos goda vänner. Glöggprovning, julmat och fika serverades och de tio barnen for runt i huset. Efter ett tag kom något av barnen på att de skulle göra "loppor", sådana där som man gör av vikt papper. Hursomhelst. Ett av de yngre barnen visste inte riktigt hur man gör en loppa, utan ber sin pappa:
"Pappa, kan du göra en loppa åt mej?"
Den ömme fadern, som antagligen inte heller vet hur man gör en loppa, svarar:
"Nej, jag kan inte göra någonting. Jag är helt handlingsförlamad."
Storebror replikerar:
"Är du full???"

Tack så mycket för en mysig och rolig kväll! :-)

Hårklipp a la lumpen

Bli inte förskräckta när ni ser Jonee nästa gång. Han har bara klippt sig. Lite. Eller, det är lite hår kvar, kan man säga.

Vilken penna!?

Hittar följande meddelande på en lapp i köket:
"anvend inte dena pena den är så här dålig"
Skriften var överraskande tydlig och klar med tanke på budskapet.
Lite senare hittar jag samma lapp, något redigerad:
"anvend dena pena"
Pennan såg jag dock inte röken av.

Enkel match

Jag och Jonee leker "tysta leken" och Honey vill vara med. Eller, rättare sagt, hon vill vinna. Problemet är att hon inte kan vara tyst alls. Så när hon sätter igång leken låter det så här:
"Tysta leken börjar nu - JAG VANN!!!"
Säger hon det, så!

M-A-M-M-A!

Jonee sitter och övar sig på att skriva.
"Hur stavar man till 'och'?" frågar han.
"O-c-h", bokstaverar jag.
"H?" frågar Honey.
"Ja, H som i Honey!" säger jag.
"Hur stavar man till 'mamma' då?" fortsätter Jonee. "Vänta lite förresten, det börjar på 'm'."
"Just det" bekräftar jag.
"...och sen?"
"A."
"...och sen?"
"M."
"M igen?"
"Ja."
"...och sen?"
"M..."
"M igen??"
"Ja."
"..och sen?"
"A."
"A igen???"
Sen var det klart. Tur att han inte ville skriva "mandelmassenasse" eller så.

Vem skojar, egentligen?

Honey går och skrotar för sig själv medan jag lagar mat. Plötsligt gör jag visst något fel, för hon säger strängt till mej:
"Nej, pappa!"
"Jag är väl inte din pappa" försöker jag komma undan. Det är ju dessutom sant.
Honey får en lurig glimt i ögonen och fortsätter stå på sig:
"Jo-o. Nu skojar du med mig, pappa!"
Jag är så trött att jag nästan går på det. Som tur är har jag bevismaterial - Chris kom hem tidigt idag, så jag kan lugnt konstatera att jag inte är galen än, utan att det är bara Honey som provar sitt sinne för humor. Vilket är ganska gott!

Taekwondogradering

Måste bara rapportera att alla i familjen klarade Taekwondograderingen med glans (dvs jag, Lynn och min svägerska). Vi är nu stolta ägare av vita bälten (så fort vi har fått våra dräkter) och är dessutom officiella utövare av Taekwondo (så fort vi har fått våra Teakwondo-pass).

Jag får dessutom lov att vira en bit gul eltejp på kanten av mitt vita bälte, för jag gjorde en så kallad dubbelgradering. En av mammorna till barnen i klubben har sagt att eltejp är praktiskt - man slipper sy och det håller i tvätten. Vi får väl se!

Fet och lycklig

Jonee går runt utan kläder på morgonen.
"Se, så mager Jonee är!" säger jag, för tjock är han då inte.
"Ät lite nötter", föreslår Chris som vet om att Jonee har ett stort intresse av nötter; i synnerhet av att knäcka dylika.
"Det har jag redan gjort", säger Jonee belåtet, för han har knäckt och ätit upp de fem valnötter han fick med sig hem från glöggmyset hos min kompis K dagen före.
"Det är bra, det blir man fet av" säger jag.
"Och lycklig!" tillägger Honey.
Själv föredrar jag chokladmetoden...

Verkligen ingen anka!

Vi tar en promenad på förmiddagen. När vi går över ån ser vi ett par änder som simmar i vattnet. Honey pekar:
"Den har grönt på huvudet."
"Ja, killarna har gröna huvuden och tjejerna är svarta och bruna sådär", förklarar jag.
"Jag är tjej, men jag är inte svart" säger Honey.
"Nej, men så är du ingen anka heller", skrattar jag.
"Jag har inte grönt på huvudet heller" avslutar hon andkonversationen.

Generös brorsa

Vi sitter och äter pasta och lax till lunch. Jonee tar en bit lax till, men råkar tappa biten på golvet.
"Ojdå", säger Jonee och hoppar ner för att fiska upp laxbiten igen. Väl uppe frågar han:
"Honey, vill du ha?"
"Nej!" svarar Honey.
Lynn tittar skeptiskt på Jonee:
"Du försökte ge Honey den smutsiga, va?"

Ett annat slut

Honey övar lite på julsångerna och sjunger "Tjockebagarn" (En sockerbagare här bor i staden). När hon sjungit klart säger hon: "Jag kan en annan pepparkaka!" och så sjunger hon igen, men ändrar slutet till "...och är du snäller så kan du få, men är du arg så får du stanna kvar!"

Fräscht eller äckligt?

Jag går och byter om för att träna och Honey följer förstås med uppför trappan. För att fräscha upp mig efter mina snabbt islängda flingor med fil lånar jag lite av Chris' munskölj. Honey tittar på med avsmak: "Vad GÖR du? Det där ser ÄCKLIGT ut!"
Tja, man får vara glad att hon inte vill smaka i alla fall!

Tur i oturen

Vi glömde ställa ut soptunnan på gatan för sophämtningen i fredags morse. Det är inte första gången det har hänt, men det var länge sedan. Tunnan var fylld till tre fjärdedelar ungefär. Två veckor till nästa hämtning. Jag började genast med sopbesparningsplaner: Visst är det dags för Honey att sluta med blöjor? Och nu kan man sortera mjukplast för återvinning också - dags att ta tag i! Om man dessutom äter på McDonalds eller liknande slipper man ju matrester...

På fredag eftermiddag står grannarnas tunnor fortfarande kvar på gatan. Konstigt. Vår brukar vara den sista kvar när jag kommer hem från jobbet. Jaha, alla är kanske bortresta. Typiskt att man skall bli påmind igen om man har glömt soporna!

På lördag morgon står grannarnas tunnor fortfarande kvar. Och på en är locket inte riktigt stängt. En rosa plastpåse med sopor sticker upp i glipan mellan locket och tunnan. Det kan bara betyda en sak; sopbilen kom aldrig i fredags! Mycket riktigt är alla tunnor fortfarande fulla. Vi springer och hämtar vår tunna och ställer bredvid de andra.

Och idag - heureka! - är vår tunna tömd! Och sist kvar på gatan när jag kommer hem från jobbet, precis som den brukar. Man får ta vara på de små glädjeämnena. Speciellt efter att ha stått i kö till simskolan i 45 minuter på lunchen. Utan att komma fram.