Noooo stress!

Vi vaknar på vårt lyxiga hotell och går och äter frukost. Kaffet smakar... Tja, inte kaffe i alla fall! Det finns i alla fall massor av mat att välja på och det mesta är gott.

Klockan tio, lagom efter frukost, är det välkomstmöte. Guiden berättar entusiastikt om alla utflykter och öarna. Mottot på Kap Verde är "no stress" säger han, och vi ombeds att ta av oss och glömma våra klockor resten av semestern.

...och i nästa andetag säger han att vi måste leta upp en guide mellan fyra och sex i eftermiddag för att säkra våra platser på utflykterna. Jag känner genast hur pulsen går upp. Hur ska det här gå ihop?

Senare nere vid poolen provar jag mottot igen. Jorå, det funkar!

Upp, upp och iväg!!

Idag åker vi iväg till Kap Verde på semester, bara Chris och jag! Vi går upp ruskigt tidigt och tar oss ut till Landvetter. Väl där blir flighten mer och mer försenad. Och det lustiga är att det inte gör så mycket! Vi shoppar lite och tar en drink i baren så länge. Och läser böcker. Och tittar medlidsamt på de som har barn med sig.

Fyra timmar försenade kommer vi iväg. Chris har ordnat extra lyxig flygplansmat med Champagne.

Knappt sju timmar senare får vi syn på vår semesterö, Sal, och det ser ut som en...
...stor sandlåda med några sandslott på!!! Betyder inte "Verde" grön?

För trött för en tupplur

Jag fick vabba halva dan idag för Honey hade ont i örat i natt. Vi var vakna en del i natt på grund av detta, så jag har varit rejält trött idag. Innan jag gick och hämtade Lynn tog jag därför en liten tupplur i soffan och ställde timern på mobilen på 20 minuter för att vakna i tid.

Jag vaknade ett flertal gånger av att jag fick SMS, och tyckte att det var väldigt konstigt att timern varje gång jag vaknade stod på 19 minuter. Startade den om varje gång det kom ett SMS? En bugg i telefonen?

När jag till slut vaknade på riktigt insåg jag vad det var för för fel - jag hade ställt timern på 20 timmar istället för 20 minuter...

Såååå trött!

I kväll vid läggdags sa Jonee:
"Jag är trött på allt och lite till!"

Det lät ju ganska roligt, eller kanske snarare deprimerande, men som tur är menade han:
"Jag är trött på 'Allt och lite till'", där 'Allt och lite till' är en bok som vi har läst som godnattsaga två kvällar i rad. Han ville helt enkelt ha en annan godnattsaga. Man ska inte tro på allt man hör!

Drama-bear

Honey leker med sin nalle och en leksakskatt. Nallen är tjurig och vill inte leka med katten.
"Oj, vad nallen är gnällig idag", säger jag.
"Nä-e, nallen är inte gnällig" säger Honey bestämt. Kan man förstå, att vara gnällig står inte högt i kurs hemma hos oss... ;-)
Jag försöker igen:
"Nehej, han är kanske bara lite..."
"...dramatisk!" fyller Jonee i.

Ut med julen

Idag plockade vi äntligen ner julpyntet. Ungarna hjälpte till, och Jonee fick den ansvarsfulla uppgiften att vira in adventsstaken av porslin i bubbelplast och lägga den i sin låda. Han började glatt med att smälla så många bubblor han kunde (han kom på att det gick fortare om man la den på golvet och hoppade på den). Sen började han själva virandet.

Chris, som följde arbetet från sin dator, blev smått nervös av den potentiella mängden porslinssplitter detta skulle kunna ge upphov till.
"Ahhh! Det här ser jag på med skräckblandad skräck!" kommenterar han.

Men allt gick bra till slut - nu är glada julen slut!

En vanlig kanin

Tjo-ho! Barnen är så gott som friska igen. Bara lite hosta kvar. Så idag blir det ett traditionellt blogginlägg.

Vi satt och sjöng ur "Den silvriga barnkammarboken", närmare bestämt sången "Jag är en vanlig kanin". Jag hade Lynn som försökskanin (sic!) och drog ut hennes ben ordentligt på versen "...bakbena mina är långa och fina...". Lynn säger då förorättat:
"Låna inte mina ben som om jag vore en marinrett..., öh, marionettdocka!"

Nu får det vara slut på uppehållet!

Håhå-jaja, det är väl dags att börja blogga igen antar jag. Standarduppehållet från en blogg är ju två veckor (a la Blondinbella) och det har det väl gått nu.

Bloggen förra året var ju väldigt käck, så jag funderar på om jag ska ha en anti-blogg denna terminen och bara posta klagande inlägg. Det skulle ju ge en mer rättvisande bild över småbarnslivet. Skulle passa bra eftersom vi har varit sjuka sen nyår i familjen och fortfarande är hemma. Vi får väl se.

För övrigt har Taikwon-Do'n har börjat igen, jag sitter i min snygga dräkt och bloggar direkt efter första träningen, och det märks att det varit jullov, kan man säga... Fick lust att ta bort eltejpen från bältet och degradera mig själv ett steg (Aha! Klagomål!).

Jag bloggar för övrigt från en ny dator, en basic-basic-laptop, men med fungerande internet - tjo-ho! Ska nog spela lite datorspel innan jag lägger mig.

Paus

Det kommer nog att bli en bloggpaus ett tag. Får väl se om inspirationen återvänder senare under åter. Men misströsta inte, det finns tusentals andra bloggar där ute! ;-)

Ha det gott!