Julspecial

Två historier från kvällen:

Ett:
Jonee är sjuk nog från att slippa skolan imorgon och försöker utnyttja detta för att lägga sig extra sent - han har ju inte någon tid att passa i morgon. Han håller sig därför undan när Lynn duschar och borstar tänderna, men efter en stund kommer han upp till badrummet ändå.
- Vad kom du upp för? frågar jag. Kanske är han trött ändå?
- För trappan, svarar han lätt förvånat.
Nej, hur kommer man annars upp till andra våningen?

Två:
Honey deklararar glatt:
- Nu ska vi sjunga "Mina trådar"!
Sen börjar hon sjunga:
- Mina trådar, tyst det är i huset, tyst i huset...

Tuff uppfostran

Honey leker med sin panda Otto medan storasyskonen tränar Taekwon-Do.
Otto beklagar sig just för Honey, som är hennes mamma:
"Mamma, du nöp mig!" piper han.
Mamma svarar, ganska bestämt:
"Nej, jag nöp dej inte!" (så bra, tänker jag, hon blir nog en god mor i alla fall...)
Mamma Honey fortsätter:
"...jag SLOG dej!"

Jaha, så gick det med det. Resten av Taekwon-Do-passet ägnar hon åt sin nya favorithobby: Att gå på toaletten i tjejernas omklädningsrum för att göra nummer två. Tre gånger per pass brukar det bli (nej, jag skojar inte).

Mera svamp

I går stod jag och stekte svamp vid spisen. Lynn som sitter vid bardisken och tittar på kommenterar:
- Va!? Champinjoner! Jag är i himlen... ...som slipper äta dem!

Jo, tack. Fast det blir ju mer till mej!

Jag vill bo i en svamp...

Lynn underhåller Honey med frågesport i bilen.
"Vad heter en avdelning på ditt dagis, Honey?" frågar Lynn. "Kulan, Sjuttiofemman eller Svampen?" (rätt svar är Kulan).
"Svampen!" säger Honey glatt.
"Nej Honey, den heter Kulan. Okej, vad heter det när man är sju år och går i skolan - ettan, sexan eller tvåan?" fortsätter Lynn.
"SVAMPEN!" svarar Honey, lika glatt som förut.

Dumma lilla Honey...

Hört vid dagens frukost:
Jonee: "Honey, härma mej nu: 'Jag är en dumsnut'."
Honey: "Jag är en dumsnut!"
Allmänt skratt. Honey försöker sig nu på att ge igen:
Honey: "Jonee, nu ska du härma mej! 'Du är en dumsnut'."
Jonee (väldigt glatt och tjänstvilligt): "DU är en dumsnut!"

Lite som Schyffert

Honey är lite som Henrik Schyffert ibland (om ni såg hans "The 90's – ett försvarstal" förstår ni vad jag menar).

Mitt i frukosten utbrister hon:
"Oj, måste kissa!" och sätter iväg mot pottan. På vägen ropar hon:"Jag orkar mina flingor!" till mej för att jag inte skall ställa undan dem.
"Okej," svarar jag, varpå Honey lägger till:
"..eller inte!"
Ifall hon inte orkar i alla fall. :-)

Semester, semester...

Ännu en semesterdag... Igår var vi på Universeum och såg ormar äta möss och så, så idag var det en vilodag. Följande har vi uträttat:

1. Joggingtur i arla morgonstund (som fick en abrupt paus i en busskur i och med en störtskur - lita aldrig på G-P's väder...)
2. Hm... frukost åt vi väl?
3. Ja, och lunch måste vi ju ha ätit?
4. Barnen duschar på altanen i nästa kraftiga störtskur (den var med på G-P's väder)
5. Middag - fuskgrill igen, kyckling denna gång. Kom på en ny text på "Vingar för pengarna" som passar Jonee: "Jag ska köpa bacon för pengarna, och äta upp det med händerna". Det kommer jag ihåg, för det var typ tio minuter sen.

Läser för övrigt en bra bok, vad den nu heter (Bilden av Phoebe, var det visst), det är kanske därför jag är lite disträ.

Olika förmågor

Sommaren är något regnig. Jag har fusk-grillat kött i en grillpanna på spisen till middag till allas belåtenhet.
- Du kan laga mat du, mamma, säger Lynn nöjt.
- Jag kan äta mat, jag, inflikar min man.
- Det är nog din förmåga, funderar Lynn vidare.
Som magiska varelser kan ha förmåga att kasta eld, och så, tolkar jag det.
- Vad är min förmåga, då, undrar Jonee. Att ha en blöja på huvudet, eller? Det sista säger han sarkastiskt, om nu sexåringar kan vara sarkastiska. Vi kommer överrens om att hans förmåga nog är att vara snäll. Och att räkna, såklart.

Inte många rätt

Honey leker att jag är hennes bebis. Eller nåt. I alla fall grälar hon på mig medan hon kammar min lugg så jag inte ska få hår i ögonen.
"Nej... Jag fattar inte varför du är så glad!" grälar hon, varpå jag skrattar så att jag skakar.
"Åh!" forsätter Honey. "Du skakar ju bort din frisyr!!!"

Ner i beståndsdelarna

Konversation i bilen (i sammandrag):

Jonee: "Vad är elektroner gjorda av?"
Jag: "Hm, de är inte gjorda av något, de bara är"
Jonee: "Vad är atomer gjorda av, då?"
Jag: "Protoner, neutroner och elektroner."
Jonee: "Vad är... hette det protoner? ...protoner gjorda av då?"
Jag: "Öh.. Kvarkar, var det väl."
Jonee: "Vad skulle finnas om det inte fanns atomer?"
Jag: "Ingenting, typ."
Jonee: "Om det inte fanns atomer skulle människorna inte veta så mycket om hajar. För då skulle det varken finnas hajar eller människor!"

Så sant som det är sagt.

Rara bär

Vi äter bigaråer till efterrätt. Dyra små rackare, och för säkerhets skull delar vi lika. Vi får tio var. Lynn och Jonee slukar snabbt sina, medan Honey har många kvar, och dessutom hälfen kvar på de som hon har ätit på grund av kärnorna.

"Fick alla lika många?", undrar Jonee oroligt och tittar på sina renätna kärnor.
"Ja, alla fick tio var," hävdar jag.
"Jag fick elva!" säger Honey glatt, vilket resulterar i ett febrilt räknande innan faran blåses över - alla fick tio.
"Jag är sugen," suckar Jonee och tittar på Honeys bär. "Måste suga lite på kärnorna..."
"Får vi tugga på dina rester, Honey?", frågar Lynn längtansfullt.
"Nej!" säger Honey. "Jag ska äta lite mera..."

Ha, det skulle kunna vara hämtat från en Irländsk barndom.

Fabricerade klänningsproblem

Klockan är tio på söndagsmorgonen. Inget av barnen är påklädda.
Dags att klä på sig, tycker Chris bestämt. Jag följer med upp för att styra upp det hela.
Jag föreslår en klänning för Honeys del och visar upp den-allra-finaste-klänningen (som hon ändå snart växer ur och tål att slitas på).
- Nej, inte den, den har jättehårda armar!
- Okej, (den är visst redan urväxt) den här då? säger jag och visar upp en mjuk, blå favoritklänning.
- Öhh... Den klias. Eller nåt... säger Honey.
Sen skrattar hon och tar på den ändå. Åt fel håll.
Till slut är vi klara och går ner till Chris som fortfarande sitter med bara shorts på sig...

Ombytta roller

Konversation hörd i går innan läggdags:

Lynn: Jag vill vara Honey.
Honey: Nej, JAG är Honey!
Jonee: Jag kan vara Lynn, då.
Jag: Jag vill också vara Honey, det är ju den bästa rollen...
Honey: NEJ, JAG ÄR HONEY!
Lynn: Okej, jag kan vara mamma då. Vet du varför jag vill vara det? Jo, för då kan jag pussa pappa!
Jonee (som uppenbarligen inte lyssnar på Lynn): Jag kan vara pappa...
Lynn: Aaaaaaahhhhhhhhh!!!

Sen jagar hon i alla fall runt för att pussa Jonee, som flyr för livet. Till slut får han en puss på pannan. Slutet gott!

Hur är det möjligt?

Lynn har skrivit en reklamtext för en saga som hon tänker skriva. Så här går den:
"Sagor dom handlar mest om prinsessor i vackra klänningar och om prinsar på ståtliga vita hästar. Men den här sagan handlar inte om något sånt den här sagan handlar om det omöjliga!"
Så nu går jag otåligt och väntar på att hon ska skriva själva sagan.
Och just det, Jonee lärde sig att dra roten ur tal i dag på dagis.

Allt är som det ska

Jag tvättar efter midsommar - alla lakan luktar rök, för det eldades i stugan vi bodde i.

Honey kommer gående med sitt påslakan. Jag säger att vi ska tvätta hennes lakan också.

"Nä," säger Honey och luktar på sitt lakan.
"Det luktar... det luktar täcke! Det luktar precis som det ska! Det behöver inte tvättas!"

Tur för mig - mindre tvätt!

Vig som en apa?

Efter tandborstningen säger Jonee besviket:
"Jag får inte in bägge stortårna i munnen!"
"Oj då, då kan du nog inte gå till dagis i morgon", skojar jag.
En stund senare hörs det:
"Jo, jag kunde!!!"
Jaha, då blir det dagis i alla fall!
(Det borde varit en bild på det förstås. Men ni får föreställa er!)

Noooo stress!

Vi vaknar på vårt lyxiga hotell och går och äter frukost. Kaffet smakar... Tja, inte kaffe i alla fall! Det finns i alla fall massor av mat att välja på och det mesta är gott.

Klockan tio, lagom efter frukost, är det välkomstmöte. Guiden berättar entusiastikt om alla utflykter och öarna. Mottot på Kap Verde är "no stress" säger han, och vi ombeds att ta av oss och glömma våra klockor resten av semestern.

...och i nästa andetag säger han att vi måste leta upp en guide mellan fyra och sex i eftermiddag för att säkra våra platser på utflykterna. Jag känner genast hur pulsen går upp. Hur ska det här gå ihop?

Senare nere vid poolen provar jag mottot igen. Jorå, det funkar!

Upp, upp och iväg!!

Idag åker vi iväg till Kap Verde på semester, bara Chris och jag! Vi går upp ruskigt tidigt och tar oss ut till Landvetter. Väl där blir flighten mer och mer försenad. Och det lustiga är att det inte gör så mycket! Vi shoppar lite och tar en drink i baren så länge. Och läser böcker. Och tittar medlidsamt på de som har barn med sig.

Fyra timmar försenade kommer vi iväg. Chris har ordnat extra lyxig flygplansmat med Champagne.

Knappt sju timmar senare får vi syn på vår semesterö, Sal, och det ser ut som en...
...stor sandlåda med några sandslott på!!! Betyder inte "Verde" grön?

För trött för en tupplur

Jag fick vabba halva dan idag för Honey hade ont i örat i natt. Vi var vakna en del i natt på grund av detta, så jag har varit rejält trött idag. Innan jag gick och hämtade Lynn tog jag därför en liten tupplur i soffan och ställde timern på mobilen på 20 minuter för att vakna i tid.

Jag vaknade ett flertal gånger av att jag fick SMS, och tyckte att det var väldigt konstigt att timern varje gång jag vaknade stod på 19 minuter. Startade den om varje gång det kom ett SMS? En bugg i telefonen?

När jag till slut vaknade på riktigt insåg jag vad det var för för fel - jag hade ställt timern på 20 timmar istället för 20 minuter...

Såååå trött!

I kväll vid läggdags sa Jonee:
"Jag är trött på allt och lite till!"

Det lät ju ganska roligt, eller kanske snarare deprimerande, men som tur är menade han:
"Jag är trött på 'Allt och lite till'", där 'Allt och lite till' är en bok som vi har läst som godnattsaga två kvällar i rad. Han ville helt enkelt ha en annan godnattsaga. Man ska inte tro på allt man hör!

Drama-bear

Honey leker med sin nalle och en leksakskatt. Nallen är tjurig och vill inte leka med katten.
"Oj, vad nallen är gnällig idag", säger jag.
"Nä-e, nallen är inte gnällig" säger Honey bestämt. Kan man förstå, att vara gnällig står inte högt i kurs hemma hos oss... ;-)
Jag försöker igen:
"Nehej, han är kanske bara lite..."
"...dramatisk!" fyller Jonee i.

Ut med julen

Idag plockade vi äntligen ner julpyntet. Ungarna hjälpte till, och Jonee fick den ansvarsfulla uppgiften att vira in adventsstaken av porslin i bubbelplast och lägga den i sin låda. Han började glatt med att smälla så många bubblor han kunde (han kom på att det gick fortare om man la den på golvet och hoppade på den). Sen började han själva virandet.

Chris, som följde arbetet från sin dator, blev smått nervös av den potentiella mängden porslinssplitter detta skulle kunna ge upphov till.
"Ahhh! Det här ser jag på med skräckblandad skräck!" kommenterar han.

Men allt gick bra till slut - nu är glada julen slut!

En vanlig kanin

Tjo-ho! Barnen är så gott som friska igen. Bara lite hosta kvar. Så idag blir det ett traditionellt blogginlägg.

Vi satt och sjöng ur "Den silvriga barnkammarboken", närmare bestämt sången "Jag är en vanlig kanin". Jag hade Lynn som försökskanin (sic!) och drog ut hennes ben ordentligt på versen "...bakbena mina är långa och fina...". Lynn säger då förorättat:
"Låna inte mina ben som om jag vore en marinrett..., öh, marionettdocka!"

Nu får det vara slut på uppehållet!

Håhå-jaja, det är väl dags att börja blogga igen antar jag. Standarduppehållet från en blogg är ju två veckor (a la Blondinbella) och det har det väl gått nu.

Bloggen förra året var ju väldigt käck, så jag funderar på om jag ska ha en anti-blogg denna terminen och bara posta klagande inlägg. Det skulle ju ge en mer rättvisande bild över småbarnslivet. Skulle passa bra eftersom vi har varit sjuka sen nyår i familjen och fortfarande är hemma. Vi får väl se.

För övrigt har Taikwon-Do'n har börjat igen, jag sitter i min snygga dräkt och bloggar direkt efter första träningen, och det märks att det varit jullov, kan man säga... Fick lust att ta bort eltejpen från bältet och degradera mig själv ett steg (Aha! Klagomål!).

Jag bloggar för övrigt från en ny dator, en basic-basic-laptop, men med fungerande internet - tjo-ho! Ska nog spela lite datorspel innan jag lägger mig.

Paus

Det kommer nog att bli en bloggpaus ett tag. Får väl se om inspirationen återvänder senare under åter. Men misströsta inte, det finns tusentals andra bloggar där ute! ;-)

Ha det gott!