En vanlig kanin

Tjo-ho! Barnen är så gott som friska igen. Bara lite hosta kvar. Så idag blir det ett traditionellt blogginlägg.

Vi satt och sjöng ur "Den silvriga barnkammarboken", närmare bestämt sången "Jag är en vanlig kanin". Jag hade Lynn som försökskanin (sic!) och drog ut hennes ben ordentligt på versen "...bakbena mina är långa och fina...". Lynn säger då förorättat:
"Låna inte mina ben som om jag vore en marinrett..., öh, marionettdocka!"