Honey var lite svårväckt i morse. Hon låg och sov så gott, rosenkindad och varm. Jag kröp ner bredvid henne för att gosa lite.
"Du e så söt", gullar jag med henne.
"Nä, det e jag inte" svarar Honey sömnigt.
"Jo, det är du! Och nu är det dags att vakna!" säger jag med ett leende.
"Gå din väg", säger Honey och vänder sig demonstrativt åt andra hållet.
Hur kan man vara så söt och så otrevlig på samma gång? :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar