Det sätter vi P (fram)för

L har fått för sig att hon ska prats P-språket vid maten:
"Pan pag på potatis, pack", säger hon (alltså "Kan jag få potatis, tack").

Det får hon och när hon smakar på potatisen så ber hon genast att få "pite-palt".

Jaså, potatisen dög inte, hon vill ha palt istället? Men... det äter vi ju aldrig! Efter lite eftertanke skickar jag henne saltet - det betyder förstås "lite salt"!

L vet vad palt är, för det har hon sett på Emil; "Det är det som är blod i!". (Kanske inte just i pite-palt, men ändå?) När hon förstått vad hon har sagt säger hon "Pet par poligt!"

Sen sätter vi P för P-språket för idag...